Begrepp och definitioner

Arbetsgivarsektorn

Arbetsgivarsektorn beskriver arbetsmarknadens struktur och den fastställs på basis av beslutsfattarenheten. Den klassificering av arbetsgivarsektor som används i lönestatistiken och statistiken över arbetskraftskostnader är en nationell tillämpning av den sektorindelning som används i ekonomi- och samhällsstatistik (Sektorindelning 2000).

Den klassificering som används i lönestatistiken har följande struktur:

Kommunsektorn

Kommunernas och samkommunernas verksamhetsenheter samt kommunernas affärsverk

Staten

Ämbetsverk och inrättningar som omfattas av statens budgetekonomi

Den privata sektorn

Privata företag, företag med stats- och kommunmajoritet samt statens affärsverk

Också icke-vinstsyftande samfund, församlingar samt organisationer och stiftelser räknas i lönestatistiken till den privata sektorn.

I statistiken över arbetsmarknadskostnader och i arbetskraftskostnadsindexet har sektorindelningen samma struktur som den klassificering som används i lönestatistiken.

I förtjänstnivåindexet bildar icke-vinstsyftande samfund, församlingar och organisationer en arbetsgivarsektor för sig (övriga).

Arbetskraftskostnader

Arbetskraftskostnaderna beskriver alla sådana kostnader för arbetsgivaren som uppkommer vid anlitandet av arbetskraft. Arbetskraftskostnaderna anges vanligen som kostnader per arbetad timme. Kostnader för arbetslokaler, tjänsteresor eller skattefria dagtraktamenten hör inte till arbetskraftskostnaderna.

De totala arbetskraftskostnaderna erhålls genom avdrag av arbetsgivarstöd från summan av arbetskraftskostnadsposterna. Avsikten med arbetsgivarstöden är att finansiera de kostnader som uppkommer för arbetsgivaren till följd av direkta kostnader, antingen helt eller delvis. Sådana stöd är sysselsättningsstöd och utbildningsersättningar som arbetsgivaren erhåller.

I arbetskostnadsindexet indelas arbetskostnadsposterna i följande grupper:

  • lön exkl. löneposter av engångsnatur
  • löneposter av engångsnatur
  • kostnader för den sociala tryggheten

I undersökningen om arbetskraftskostnader indelas arbetskostnadsposterna i följande huvudgrupper:

  • direkt lön
  • löneposter av engångsnatur
  • lön för lediga dagar
  • betalningar till personalfonder
  • kostnader för naturaförmåner och företagsprodukter
  • kostnader för den sociala tryggheten
  • utbildningskostnader
  • övriga arbetskraftskostnader

Den direkta lönen är lika med de löner som betalats för utförd arbetstid för varje lönebetalningstid. Den direkta lönen inkluderar

  • direkta ersättningar som betalats på basis av utförd arbetstid, produktion eller utförd arbetsmängd
  • ersättning för övertid, skiftarbete o.dyl.
  • tilläggsarvoden och ersättningar som betalas regelbundet under varje lönebetalningsperiod

Poster av engångsnatur är sådana betalningar som inte betalas regelbundet under varje lönebetalningsperiod. Till dessa lönetillägg, som ofta betalas bara en gång om året, hör t.ex. resultatpremier och semesterpengar samt tjänsteårsersättningar inom vissa branscher med timlön. Det är möjligt att komma överens om betalning av poster av engångsnatur också i kollektivavtalen.

Lön för lediga dagar är ersättningar som betalas för lagstadgade, avtalsbaserade eller frivilligt beviljade semestrar, för allmänna lediga dagar eller andra lediga dagar med lön. Typiska poster är semesterlöner, månadsavlönades löner för söckenhelger, timavlönades söckenhelgdagsersättningar och löner för ledighet som baserar sig på arbetstidsförkortning.

Som betalning till personalfonder räknas en sådan summa som företagen årligen eventuellt överför till sina arbetstagares sparsystem, t.ex. personalfonder.

Kostnaderna för natura förmåner och företagsprodukter omfattar alla kostnader som arbetsgivaren orsakas för sådana varor och tjänster som arbetsgivaren upplåter åt sina arbetstagare. Sådana varor och tjänster är bl.a. bilförmån och arbetsplatsbespisning, optioner samt rekreations- och socialverksamhet. De egna anställdas löner beaktas inte.

Kostnader för den sociala tryggheten avser den summa som arbetsgivarna betalar för sina arbetstagarens socialskyddsförmåner. Lagstadgade, avtalsbaserade eller frivilliga betalningar är bl.a. arbetspensions- och socialskyddsavgifter samt arbetslöshetsförsäkringspremier. Till denna grupp hör också löner för sjukdomstid och familjeledighet som kalkylerade kostnader för finansiering av den sociala tryggheten (netto, dvs. med avdrag av de ersättningar som FPA betalar till arbetsgivaren) samt kostnader för företagshälsovård (också netto) och ersättningar för anställningsförhållandens upphörande.

Utbildningskostnaderna omfattar bl.a. kostnader för yrkesutbildning, kostnader för deltagande i kurser, externa utbildares arvoden och betalningar till organisationer som anordnar utbildning. Däremot hör utbildningsdeltagarnas löner inte till utbildningskostnaderna, utan de räknas höra till löner för utförd arbetstid.

Andra arbetskraftskostnader är bl.a. kostnader för skydds- och arbetskläder samt för anskaffning av arbetskraft.

Arbetsgivarskatter enligt EU:s arbetskraftskostnadsbegrepp, som betalats på basis av lönesumman eller arbetskraften finns inte i Finland.

Arbetskraftskostnadsbegreppet motsvarar delvis begreppet Löner och kollektiva avgifter i nationalräkenskaperna som emellertid inte inkluderar företagshälsovårds-, utbildnings- eller rekryteringskostnader.

Avlönade timmar

Med avlönade timmar avses de timmar under den totala arbetstiden som löntagarna har fått lön för. Avlönade timmar kan vara arbetade timmar eller oarbetade timmar, dvs. frånvarotimmar (semestrar, sjukledigheter, allmänna lediga dagar, andra ledigheter).

Basindex

I basindexet jämförs priset vid beräkningstidpunkten alltid med bastidpunkten. I basindexet byts vikterna ut vanligen mera sällan än varje år, t.ex. med fem års mellanrum.

Indexformel

Indexformeln är en matematisk funktion och med hjälp av den räknar man från observationsvärden ut ett enskilt nyckeltal som beskriver förändring (t.ex. Fischers, Laspeyres' och Paasches indexformler).

Indextal

Indextalet är en storhet som används inom prisindexen och som anger priset, medelpriset eller indexet under jämförelsetidpunkten i förhållande till priset, medelpriset eller indexet under bastidpunkten. Indextalet för bastidpunkten anges vanligen med talet hundra. T.ex. om indextalet för en vara under en viss tidpunkt är 105,3 betyder det att priset på varan har stigit med 5,3 procent från bastidpunkten.

Kedjeindex

I kedjeindexet sker jämförelsen alltid mellan efter varandra följande beräkningstidpunkter. I kedjeindexet förs indextalen för en viss bastidpunkt framåt med förändringen av två beräkningstidpunkter. I kedjeindexet byts vikten i princip under varje beräkningstidpunkt.

Ibland talar man om kedjeindex också i det fall att jämförelseperioden hålls fast i jämförelsen under året, men jämförelseperiod och indexets viktstruktur ändras alltid när ett nytt år börjar.

Kvartalsförändring

Med kvartalsförändring avses den relativa förändringen av kvartalsindexet jämfört med indexet för det föregående kvartalet. Förändringen anges i allmänhet i procent.

Lönekostnadsindex

Lönekostandsindexet, som ingår i arbetskraftskostnadsindexet, mäter förändringar i lönekostnader som räknats per arbetad timme. Till lönekostnader hör alla löner och arvoden enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd, alltså även kostnader som förorsakats av naturaförmåner och optionssystem.

Löneposter av engångsnatur

Löneposter av engångsnatur är sådana löneposter och lönetillägg som inte betalas regelbundet under varje lönebetalningsperiod. Till dessa poster och tillägg hör t.ex. resultatpremier, semesterpenning och semesterersättning samt tjänsteårsersättningar inom vissa branscher med timlön. Det är möjligt att komma överens om betalning av löneposter av engångsnatur också i kollektivavtalen.

Lönestrukturstatistik

I lönestrukturstatistiken ingår inte semesterersättning för oanvända semesterdagar i löneposter av engångsnatur.

Förtjänstnivåindex:

Förtjänstnivåindexet mäter utvecklingen av lönerna för ordinarie arbetstid, oberoende av betalningssätt. Poster som betalas för prestation ingår i lönebegreppet på så sätt att de fördelas jämnt på hela kalenderåret. Likaså fördelas de engångsposter som grundar sig på kollektivavtalet jämnt på hela året. Alla löneposter av engångsnatur, t.ex. semesterpenning, som ingår i begreppet förtjänstnivåindex, ingår dock inte i lönematerialet som används vid indexberäkningen, utan de beaktas vid indexberäkningen endast i det fall att man i kollektivavtalsförhandlingarna kommer överens om förändringar i deras relativa andel. I förtjänstnivåindexet förs också retroaktivt betalda avtalshöjningar till det kvartal under vilket de tjänats.

Arbetskraftskostnadsundersökning:

Ersättning för upphörande av anställningsförhållande, som hör till löneposter av engångsnatur, ingår i socialkostnader i arbetskraftskostnadsundersökningens begrepp.

Arbetskraftskostnadsindex:

Till löneposter av engångsnatur i arbetskraftskostnadsindexet hör också retroaktivt betalda avtalshöjningar från tidigare löneutbetalningsperioder. I arbetskraftskostnadsindexet ingår också optioner enligt deras inlösningsvärden.

------

I lönestatistiken för den privata sektorn och den kommunala sektorn publiceras inte löneposter av engångsnatur. Löneposter av engångsnatur ingår inte i indexet för ordinarie löner.

Socialkostnadsindex

Socialkostnadsindexet, som ingår i arbetskraftskostnadsindexet, mäter ut-vecklingen av arbetsgivarens lagstadgade och frivilliga socialförsäkringsav-gifter räknat per arbetad timme.

Se närmare om kostnader för den sociala tryggheten i begreppet arbets-kraftskostnader.

..

Viktstruktur

Viktstrukturen beskriver vilken betydelse respektive underindex (vara, löntagargrupp o.d.) har med tanke på totalindexet.

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Arbetskraftskostnadsindex [e-publikation].
ISSN=1798-3606. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 16.7.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/tvki/kas_sv.html