I1 Skyddsområden

Ett skyddsområde är ett område där det enligt lag, förordning eller statsråds-, ministerie- eller länsstyrelsebeslut eller annan myndighets beslut finns skyddade naturobjekt.

Som skyddsområden betraktas också områden som ingår i stadfästa skyddsprogram eller motsvarande och som förverkligas på grundval av naturvårdslagen. Till skyddsområden förs ytterligare vissa andra områden som för gott och i sin helhet har lämnats utanför avverkning eller där bara försiktig avverkning är möjlig.

Som skyddsområden betraktas också områden där det finns konstruktioner eller rester av konstruktioner som berättar om den tidigare bosättningen i Finland och om Finlands historia och som är skyddade med stöd av lagen om fornminnen (295/1963).

Skyddsområden kan vara mark- eller vattenområden.

Till klassen hör:

Skyddsområden är skyddade naturområden och fredade områden. Till skyddsområden bland skogar räknas de områden som i skyddsarealprojektets rapport om skyddad skogsareal ("Metsien suojelupinta-alat", som ingår i serien Finlands miljö, nr 300) förts till klasserna 1 "Strikt skyddade skogar " och 2a "Skyddsområden där försiktig avverkning kan göras ".

Till klass 1 "Strikt skyddade skogar" hör lagstadgade skyddsområden (national- och naturparker, statsägda områden som omfattas av skyddsprogram, områden som staten anskaffat för naturskyddsändamål, lagstadgade naturskyddsområden på privata marker) samt områden eller delar av områden som skyddats med beslut av Forststyrelsen och Skogsforskningsinstitutet (bl.a. urskogsområden). Av de områden inom Natura 2000-programmet som skyddas enligt naturvårdslagen beaktas bara de områden som ligger på statens marker. Till klassen förs dessutom Koitelainenområdet, som hör till programmet för utveckling av national- och naturparker.

Till klass 2 "Skyddsområden där försiktig avverkning kan göras" hör övriga områden som omfattas av skyddsprogram, men som staten inte ännu anskaffat, ödemarksområden som skall skötas naturenligt; områden som kommun, sammanslutning eller företag i skyddssyfte lämnat utanför skogsekonomianvändning för gott (andra än områden i rekreationsbruk) samt områden på statens mark som i regionplan reserverats för skydd. Till klass 2 hör ytterligare särskilt viktiga livsmiljöer som definieras i skogslagen och naturtyper som skyddats på grundval av naturvårdslagen samt områden i skyddsskogsområden och på bergstoppar som lämnats utanför avverkning.

Skyddsområden är ytterligare fasta fornlämningar som fredats med stöd av lagen om fornminnen förutsatt att de kan betraktas som områden (inte punktlika enskilda objekt). Fasta fornlämningar av det här slaget är t.ex. grav- och gravfältsområden från hedningatiden, forntida boplatser, slott, befästningar, vallar och vallgravar samt övriga lämningar av forntida byggnader och konstruktioner och övriga fornlämningsområden som fredats med stöd av lag.

Till klassen hör inte:

Enstaka skyddade objekt, t.ex. skyddade träd, stenar, statyer e.d. områden med liten yta (klassificeras enligt den omgivande markanvändningen).

Områden där skogsbruksanvändningen är begränsad (hör till klassen A34. Rekreations- och strövområden eller F1. Ekonomiskogar).

Forststyrelsens dikningsfredade områden (hör till klassen F. Skogsbruksmarker eller G. Övriga marker).
[1]

...