Förstasidan > Statistik > Nationalräkenskaper, årsvis > 2006 > Nya metoder och tidsserier för nationalräkenskaperna 1975-2004

Nya metoder och tidsserier för nationalräkenskaperna 1975-2004

Inledning

Revideringen är det sista skedet i den förnyelseprocess som inleddes i mitten av 90-talet enligt det europeiska nationalräkenskapssystemet ENS95 och vars första resultat offentliggjordes 1999. Processens andra skede, ibruktagandet av tillgångs- och användningstabeller till löpande priser som stöd för nationalräkenskaperna, genomfördes i början av 2003. Den största ändringen i det aktuella tredje skedet är översynen av volymmetoderna. Revideringen är ett led i förnyelseprocessen av det europeiska nationalräkenskapssystemet och grundar sig på den internationella rekommendationen för nationalräkenskaper SNA93 .

Nationalräkenskapsuppgifter används inom EU för strukturanalyser och uppföljning av den ekonomiska utvecklingen samt för administrativa ändamål inom gemenskapen. Förordningen om nationalräkenskaper utfärdades år 1996.

Innehållet av uppgifter

De uppgifter som publiceras nu omfattar ENS95-enliga tidsserier för åren 1995-2004 över nationalräkenskapernas huvudaggregat, näringsgrens- och sektoruppgifter, konsumtion och skatter samt uppgifter om den offentliga sektorn fördelade på ändamål. Uppgifterna för år 2004 är preliminära.

Tidsserieuppgifterna innehåller ändringar som förklaras nedan. Tidsserierna har beräknats på nytt fr.o.m. år 1975. Uppgifter som gäller åren 1975-1994 finns tillgängliga i Statistikcentralens ASTIKA-databaser och som excel-filer hos Statistikcentralen.

Tillgångs- och användningstabeller har man kalkylerat för år 1995-2003 i löpande priser och för 2001-2003 i fasta priser. Tabeller finns att tillgå avgiftsfritt i websidan: Annual national accounts, tables i databases (på engelska)

Produktivitetsuppgifterna publiceras i Produktivitetsöversikt. Produktivitetsuppgifterna efter näringsgren fås också beräknade både efter produktion och efter förädlingsvärde i informationstjänsten för nationalräkenskaperna.

Statistikbeskrivningen finns på adressen:

http://tilastokeskus.fi/meta/til/vtp_sv.html

Metodändringar

Revidering av volymmetoderna

Sättet att beräkna nationalräkenskapernas fastprisuppgifter har reviderats. I stället för att använda ett fast basår övergår man till ett s.k. rullande basår. I den nya metoden byts basåret ut löpande så att talen till fast pris räknas till föregående års priser, t.ex. uppgifterna för år 2004 som nu publiceras räknas till 2003 års priser. Också inom kvartalsräkenskaperna kommer man att tillämpa en metod baserad på samma principer. Genom att använda ett rullande basår beaktas de strukturella förändringarna i ekonomin bättre än vid användning av fast basår.

Tidsserier baserade på rullande basår erhålls genom att årsförändringarna kedjas till det valda referensårets priser. I de serier som nu publiceras är referensåret 2000. När man tolkar fastprisuppgifter bör man beakta att det inte är möjligt att addera de kedjade seriernas absoluta tal. Det betyder till exempel inte att summan av de näringsgrensvisa förädlingsvärdena i fasta priser under ett visst år inte ger förädlingsvärdet för hela samhällsekonomin och att summan av bruttonationalproduktens delposter inte motsvarar bruttonationalprodukten. Detta är en matematisk egenskap och inte ett tecken på att kalkylerna är felaktiga.

En annan ändring är att man vid beräkningen av uppgifter om tillgång och efterfrågan i fasta priser har övergått till en s.k. dubbeldeflateringsmetod, där produktionen till fastpris och insatsförbrukningen beräknas produktvis med en noggrannhet av cirka 950 produktgrupper och där förädlingsvärdet till fast pris blir residual. På produktgrupperna har man tillämpat de prisindex eller volymindikatorer som lämpar sig för varje grupp. Tillgångsuppgifterna till fasta priser ligger också till grund för beräkningen av efterfrågeposterna till fasta priser.

Fastpriskalkyler har tidigare gjorts på en betydligt grövre nivå och inom flera näringsgrenar (bl.a. industrin) med hjälp av s.k. enkeldeflatering, där utvecklingen av volymen av förädlingsvärdet följer produktionsvolymen. Efterfrågeposterna har beräknats helt separat, och skillnaden mellan tillgång och efterfrågan i fasta priser har angetts som en statistisk differens.

Metodändringen innebär att uppgifter som beräknats enligt den gamla metoden skiljer sig från de uppgifter som beräknats enligt den nya metoden. Förändringarna är inte särskilt stora på BNP-nivå, men på näringsgrensnivå eller på efterfrågekomponentnivå kan skillnaderna vara betydande.

I samband med revideringen har man även justerat värdena i löpande priser, vilket återspeglas i volymförändringarna.

Dubbeldeflateringsmetoden har tillämpats fr.o.m. år 2001. Äldre tidsserier baserar sig på den gamla metoden för volymberäkning.

De ändringar som gäller kalkyler till fasta priser baserar sig på kommissionens beslut om harmonisering av EU:s pris- och volymmetoder och på Eurostats handbok om pris- och volymmetoder.

Volymen av individuella icke-marknadstjänster beräknas på basis av indikatorer.
I enlighet med kommissionens beslut om pris- och volymmätning beräknas utvecklingen av volymen av individuella icke-marknadstjänster på basis av volymindikatorer. I Finland har indikatorer beräknats för hälsovård, sociala tjänster och utbildningstjänster inom den offentliga sektorn samt för de obligatoriska socialförsäkringarna. Volymindikatorer är t.ex. vårdepisoder, vårddagar, besöksuppgifter, elevantal, studieveckor och gjorda förmånsbeslut. Den nya metoden, som tillämpas fr.o.m. år 2001, gör det möjligt att mäta produktivitetsutvecklingen i dessa näringsgrenar inom den offentliga sektorn. Den tidigare metoden baserade sig på deflatering av kostnader och antaganden om nollproduktivitet.

Justering av exporten av tjänster

Nivåjusteringen av tjänsteexporten höjer nivån på den slutliga användningen och därigenom även på bruttonationalprodukten samtidigt som bytesbalansens inkomstsida ökar. Nivåjusteringen grundar sig på Statistikcentralens utökade befogenheter för uppgiftsinsamling, vilket ger större möjligheter att jämföra källuppgifter inom olika statistikområden. Tack vare detta har man kunnat ge begreppet Utrikeshandel med tjänster en mer preciserad tolkning: exporten av företagstjänster har kompletterats med poster som man tidigare har varit tvungen att allokera till företagens insatsförbrukning vid balanseringen av tillgång och efterfrågan i samhällsekonomin.

Ändringen av nivån för bruttonationalprodukten påverkar också utvecklingen av bruttonationalproduktens volym under olika år.

Övriga kalkyljusteringar

Inom näringsgrenen Jordbruk justerades produktionen av foderväxter och produktionen av grönsaker och frukter för egen slutlig användning. Från Verksamhet som betjänar jordbruket har man uteslutit den sidoproduktion som ingår i andra näringsgrenar, t.ex. rådgivningsorganisationer.

Vid prissättningen av förändringar i lagren av spannmålsväxter övergick man från ett medelpris för kalenderåret till priser för skörde- eller marknadsåret. Produktionskomponenten Förändringar i lager utvidgades till att omfatta grönsaker och rotfrukter.

Insatsförbrukningen justerades när det gäller användning av foderväxter ur egen odling och andra varor och tjänster.

Löntagarna och antalet utförda arbetstimmar samt löner och kollektivavtal har utökats med utländska säsongarbetare.

Värdet av eget arbete vid husbyggnadsinvesteringar inom jordbruket har höjts.

Nivåerna för handeln samt hotell- och restaurangverksamheten har justerats över hela tidsserien på grund av att uppgifterna i företagsstrukturstatistiken har setts över.

Skogsbruksproduktion
Enligt ENS95 skall skogsbruksproduktionen beräknas så att nettotillväxten av odlade skogar tas med i produktionen och tas upp under lagerefterfrågan antingen som en ökning eller minskning av lagret. Finlands ekonomiskogar tolkas som odlade skogar. Kalkylerna har gjorts i samarbete med Skogforskningsinstitutet. Inverkan av lagerförändringen på produktionen har inte varit särskilt stor under de senaste åren.

Innehållet i undernäringsgrenarna inom skogsbruket har ändrats. Undernäringsgrenen Skogsodling omfattar utöver förändringar i växande skog även all verksamhet för trädodling och -användning. Undernäringsgrenen virkesskörd omfattar bara själva skördearbetet.

Beräkning av hushållstjänstverksamheten
Produktionsnivån för den arbetskraft som avlönats av hushållen har justerats nedåt på basis av arbetskraftsundersökningen, skadeförsäkringsmaterialet och Niilola-Valtakari-Kuosas undersökning om hushållsavdraget.

Investeringar i datorprogramvara
Metoderna för att beräkna värdet av programvaror som producerats i egen regi har korrigerats i enlighet med rekommendationerna från Eurostats arbetsgrupp för datorprogramvaror. Korrigeringen har lett till en nivåsänkning för programvarornas del.

Originalverk
Metoderna för beräkning av värdet på musikaliska och andra konstnärliga originalverk har reviderats enligt Eurostats rekommendationer.

Värdeföremål
Nettoanskaffningen av värdeföremål efter sektor har utretts i den mån det är möjligt med hjälp av förefintliga material. Värdeföremålen har åtskilts till en egen finansiell transaktion enligt ENS95 inom kapitalbildningen (P53).

Korrigering av tidsserien för försäkringskapitalvinster
Beräkningen av försäkringsproduktionen har korrigerats enligt Eurostats rekommendationer. Korrigeringen gäller behandlingen av kapitalvinster.

Komplettering av räkenskapssystemet med socialskyddsavgifter i anslutning till utländska löner
I enlighet med Eurostats beslut har sociala avgifter som hänför sig till löner som betalas till respektive erhålls från utlandet tagits upp i nationalräkenskaperna.

Ytterligare specifikationer

Icke-finansiella företag och hushåll har åtskilts från varandra på alla konton i räkenskaperna och i kapitalstocken.

Investeringar i transportmedelberäknas nu för alla näringsgrenar, också för industrin.

Övriga innehållsmässiga ändringar

Investeringsbidrag (D92) har skilts åt från övriga kapitaltransfereringar till en separat transaktion enligt ENS95. Hit räknas investeringsbidrag från stat, kommuner och EU till inhemska sektorer.

Behandlingen av de transfereringsposter som betalats ur EU:s strukturfonder och som går via statsbudgeten har ändrats i enlighet med Eurostats nya beslut. Dessa poster upptas nu som transfereringar från EU till staten och från staten vidare till inhemska slutliga mottagare. Tidigare behandlades de som transfereringar från EU direkt till de slutliga mottagarna.

En del av de poster som anknyter till 90-talets bankstöd har i enlighet med Eurostats Manual on Government Deficit and Debt nu bokförts som kapitaltransfereringar från staten till finansiella företag. Tidigare har dessa poster behandlats som finansiella transaktioner.

Kapitalstocken

I kapitalstocksmodellen har man delvis övergått från en linjär till en geometrisk förslitningsmodell. Den geometriska förslitningsmodellen används i fråga om maskiner och inventarier samt immateriella investeringar, medan den linjära modellen fortfarande tillämpas på alla byggnadsinvesteringar.

Revidering av kalkylmetoden för indirekt mätta finansiella tjänster (FISIM) i juli 2005

I de nationalräkenskapsuppgifter som publicerades i juli 2005 användes den nya metod för kalkylering av indirekt mätta finansiella tjänster (FISIM) för åren 1995-2004 som fastställts i en ny EU-förordning. Nu beräknades tidsserien bakåt ända till år 1975.

FISIM (Financial Intermediation Services Indirectly Measured), indirekt mätta finansiella tjänster, avser de tjänster som finansiella institut producerar och som det inte uppbärs direkta provisioner för. I EU:s FISIM-förordning har indirekta finansiella tjänster avgränsats att avse räntemarginaler på lån och inlåning.

I nationalräkenskaperna har indirekta finansiella tjänster inte tidigare inverkat på bruttonationalprodukten, eftersom de FISIM, som produceras av finansiella institut, i sin helhet har allokerats till insatsförbrukningen inom den s.k. odelade sektorn. Nu fördelas de indirekt mätta finansiella tjänsterna på användarsektorerna, vilket innebär att insatsförbrukningen i varje sektor/näringsgren inom ekonomin ökar i samma mån som användningen av finansiella tjänster. De FISIM som ingår i räntorna på hushållens konsumtionskrediter respektive insättningar allokeras till hushållens konsumtionsutgifter, dvs. till slutanvändning. Eftersom en del av de indirekt mätta finansiella tjänsterna nu går till slutanvändning i stället för till insatsförbrukningen innebär det att bruttonationalprodukten ökar.

Därtill kalkyleras exporten och importen av FISIM, varvid den import som går till insatsförbrukning medför en minskning av BNP, medan export av FISIM medför en ökning av BNP. Sammantaget ökar bruttonationalprodukten med skillnaden mellan ökningen av slutanvändningen (konsumtionsutgifter + export) och ökningen av den import som går till insatsförbrukning. Bruttonationalinkomsten ökar bara lika mycket som den inhemska slutanvändningen (konsumtionsutgifterna), eftersom räntor som betalats till respektive erhållits från utlandet korrigeras med värdet av importen och exporten av FISIM.

Exempel 1: FISIM utbud och användningsområden till löpande priser 2004, mn euro.

FISIM UTBUD:

Inhemsk produktion

S12 Finansiella institut 2218

Import

S2 Utlandet 228

Utbud totalt 2446*

FISIM ANVÄNDNINGSOMRÅDEN:

Insatsförbrukning

S11 Företag och bostadssamfund  770

S12 Finansiella institut och försäkringsföretag  7

S13 Offentlig sektor 121

S14 Hushåll 725

S15 Ideella organisationer 30

Slutanvändning

S14 Hushåll (privat konsumtion)   701

Export

S2 Utlandet  92

Användning totalt  2446

BNP-effekt: Konsumtion + export - import  +565

(0,4 % av BNP)

Värdet på indirekt mätta finansiella tjänster beräknas med hjälp av en referensränta som utgör medelräntan på lån och inlåning mellan FISIM-producenterna, dvs. kreditinstituten. Referensräntan tillämpas på de sektorsvisa ränteflödes- och räntesatsuppgifter som erhålls från kreditinstituten. Inom sektorerna allokeras FISIM till användarnäringsgrenar på basis av näringsgrenens totalproduktion. Vid beräkning av exporten och importen av FISIM används en extern referensränta, som utgör medelräntan på lån och inlåning mellan inhemska och utländska kreditinstitut.

Exempel 2: Beräkning av FISIM för användarsektor xx

Sektorns låneränta = 3,6 %

Sektorns lånestock = 1000 milj.

Sektorns inlåningsränta = 1,0 %

Sektorns inlåningsstock = 500 milj.

Referensränta = 2,2 %

FISIM på lån = (Låneränta - Referensränta) * Lånestock

= (3,6 % - 2,2 %) * 1000 = 14 mn

FISIM på inlåning = (Referensränta - Inlåningsränta) * Inlåningsstock

= (2,2 % - 1,0 %) * 500 = 6 mn

FISIM som används av sektorn, totalt = 14 + 6 = 20 mn

Allokeringen av indirekt mätta finansiella tjänster inverkar också på sektorkontots räntor (D41). De räntor som erhållits inom användarsektorerna (D41R) ökar, eftersom inlåningsräntorna utökas med FISIM på inlåning. Däremot minskar de räntor som användarsektorerna betalar (D41K) med beloppet av FISIM på lån. På så sätt överförs användningen av indirekt mätta finansiella tjänster (låne- och inlåningsmarginalerna) från sektorräkenskapernas kapitalinkomster och -utgifter till insatsförbrukning eller slutanvändning, i likhet med användningen av övriga tjänster.

I de sektorer som producerar indirekt mätta finansiella tjänster ( S.122 och S.123) har allokeringen motsatt inverkan på räntorna, dvs. erhållna räntor minskar och betalda räntor ökar. Det innebär att sektorkontonas räntor blir teoretiska referensräntebaserade räntor som "rensats" från indirekt mätta finansiella tjänster. De faktiska erhållna och betalade räntorna presenteras separat utanför räkenskapssystemet i en bilaga till sektorräkenskaperna.

I sektorn Utlandet (S2) ökar exporten och importen, då indirekt mätta finansiella tjänster tillkommer. Till erhållna räntor läggs dessutom export av FISIM på inlåning (FISIM på utländska kunders inlåning till inhemska kreditinstitut) och avdras export av FISIM på lån (FISIM på inhemska kunders lån hos utländska kreditinstitut). Till betalda räntor läggs import av FISIM på inlåning (FISIM på inhemska kunders inlåning till utländska kreditinstitut) och avdras export av FISIM på lån (FISIM på utländska kunders lån hos inhemska kreditinstitut).

Samtliga metodbeskrivningar med avseende på revideringen av EU:s räkenskapssystem finns på adresser:

http://tilastokeskus.fi/til/vtp/men_sv.html

http://tilastokeskus.fi/til/vtp/men_en.html (på engelska)

Kort om upprättandet av nationalräkenskaperna

Beräkningen av nationalräkenskaperna är organiserad i cirka 30 uppgiftshelheter efter variabelområde, t.ex. efter näringsgren eller sektor. I första stadiet beräknas uppgifterna för dessa variabelområden enligt de begrepp och klassifikationer som används i nationalräkenskaperna. Uppgifterna hämtas dels ur de källor som beskriver variabelområdet i fråga (t.ex. industristatistiken, statens bokslutsmaterial, försäkringsbolagsstatistiken), och dels ur källor som är gemensamma för flera olika variabelområden (t.ex. företagsregistret, material för företagsstrukturstatistik, arbetskraftsundersökningar). Variabelområdesuppgifterna utgör utgångspunkten för en sammanfattande beskrivning av ekonomin, och för upprättandet av nationalräkenskaperna (försörjningsbalansen, tillgångs- och användningstabellerna och sektortabellerna). Andra viktiga material vid upprättandet av tillgångs- och användningstabellerna är industrins varustatistik och utrikeshandelsstatistiken samt skatteuppgifter. Uppgiftskällorna omfattar största delen av den statistik som produceras av Statistikcentralen samt material från ett stort antal utomstående uppgiftsproducenter.

Innan man kan upprätta tillgångs- och användningstabellerna, behöver man en preliminär försörjningsbalans som sammanställs på basis av variabelområdena. I försörjningsbalansen sammanställs de uppgifter som beräknats efter variabelområde enligt de tre huvudmetoder som används för beräkning av bruttonationalprodukten: produktions-, slutprodukts- och inkomstmetoden. Försörjningsbalansen upptar utbudet och efterfrågan på varor och tjänster samt bruttonationalproduktens inkomstposter.

I tillgångs- och användningstabellerna granskas tillgången på produkter och användningen av dessa. I detta syfte allokeras näringsgrensvisa produktions- och insatsuppgifter på produkterna med ledning av industri- och utrikeshandelsproduktstatistiken. Uppgifter om produktskatter samt handels- och transportmarginaler är av väsentlig betydelse vid upprättandet av tillgångs- och användningstabellerna (prisbildningsprocessen). Grundidén vid upprättandet av tillgångs- och användningstabeller är att ge en systematisk beskrivning av produktflödet från tillgång till användning. För att få efterfråga och utbud att balansera är man tvungen att ändra de utgångsestimat som beräknats på basis av uppgifter i källmaterialet och korrigera eventuella felaktigheter. Genom att väga samman uppgifter från flera olika källor kommer man fram till ett rättvisande helhetsresultat. Slutresultatet är en balanserad produktbalans - samhällsekonomins försörjningsbalans - där tillgången motsvarar användningen, vilket innebär att det inte förekommer någon statistisk differens.

På sektorkontona beskrivs delvis samma finansiella transaktioner som i försörjningsbalansen och i tillgångs- och användningstabellerna, men de framställs ur den enskilda sektorns synvinkel, t.ex. som produktion efter sektor. Inkomster och inkomstanvändning samt kapitalbildning och dess finansiering beskrivs sektorsvis och anger sektorns finansiella ställning (finansiellt sparande).

Vid framräkningen av de variabelområdesvisa uppgifterna kontrolleras uppgifternas riktighet på många olika sätt. Man jämför olika material som beskriver samma variabelområde för att garantera att uppgifterna är heltäckande och att årsförändringarna stämmer. Flera av variablerna (transaktionerna) i nationalräkenskaperna beräknas både till nominella värden vid analystidpunkten och till föregående års priser. Detta gör det möjligt att analysera värde-, volym- och prisförändringar från en tidpunkt till en annan. Härvid gäller formeln värdeförändring = volymförändring x prisförändring (1+ Δ v = (1+ Δ q) x (1+ Δ p). Förändringen i arbetsproduktivitet mäts som förhållandet mellan förädlingsvärdevolym och arbetsinsats. Utvecklingen av inkomstnivån mäts som förhållandet mellan förändringen i löner och förändringen i antal sysselsatta eller arbetsinsats.

På sektorkontona kontrolleras att de sektorsvis beräknade inkomsterna och utgifterna stämmer överens på totalekonomisk nivå. Beloppen av erhållna inkomst- och kapitaltransfereringar är lika stora som motsvarande betalda transfereringar. Sektorkontona sammanjämkas med försörjningsbalansens uppgifter: försörjningsbalansens och sektorkontonas gemensamma finansiella transaktioner, t.ex. konsumtionsutgifterna och kapitalbildningen, skall vara lika stora.

Andra centrala nyckeltal för sektorkontona är spargrad och nettokreditgivning. Spargraden, dvs. sparandets andel av den disponibla inkomsten, är av speciellt intresse när det gäller hushållssektorn, medan nettokreditgivningen, som beskriver en sektors finansiella ställning, är av särskild betydelse för den offentliga sektorn.

Uppgifterna i fasta priser beräknas till föregående års priser och redovisas i denna publikation till priser enligt referensåret 2000. Kalkylerna till fasta priser 2001-2003 baserar sig på tillgångs- och användningstabellerna för de olika produkterna.

Beräkningen av de preliminära uppgifterna för år 2004 baserar sig huvudsakligen på uppgifter på näringsgrens- och variabelområdesnivå. Preliminära tillgångs- och användningstabeller har inte upprättats. Av denna anledning anges för preliminära siffror även en statistisk differens mellan tillgång och efterfrågan.

Nationalräkenskapernas uppgiftskällor och beräkningsmetoder beskrivs i metodbeskrivningen Finlands BNP-metodbeskrivning enligt ENS95 som finns på Statistikcentralens webbplats:

http://tilastokeskus.fi/til/vtp/men_sv.html och http://tilastokeskus.fi/til/vtp/men_sv.html.

På engelska finns metodbeskrivningen på Eurostats offentliga CIRCA-sidor.

Sammanfattning av inverkan av ändringarna

Kalkyler enligt FNR2005 jämförs här med de siffror som publicerades i juli 2005 och som följer FNR2000. Man måste då beakta att de indirekt mätta finansiella tjänsterna (FISIM) redan var fördelade på användarsektorer för åren 1995-2004. I de nya siffrorna har en fördelning nu också gjorts för åren 1975-1994.

När det gäller år 2004 har förändringarna också påverkats av det faktum att uppgiftskällorna till största delen var preliminära. Också tillgångs- och användningstabellerna för år 2003 utarbetades nu för första gången.

Bruttonationalprodukten

FNR2005 innebär att Finlands bruttonationalprodukt åren 1975-1993 är 1,0-2,3 procent högre än tidigare beräknat. Åren 1994-1998 avviker den nya bruttonationalprodukten från den gamla med bara -0,2 - +0,2 procent. Den nya bruttonationalprodukten för åren 1999-2004 är igen 1,1-2,5 procent högre än den gamla. Skillnaden är störst år 2001 (+3,4 miljarder euro).

Justeringen av bruttonationalprodukten uppåt åren 1975-1994 beror närmast på FISIM-fördelningen. Också revideringen av beräkningssättet för skogsbruk har ökat nationalprodukten under åren 1975-1993, men som mest bara med en halv procent. Fr.o.m. år 1994 har revideringen minskat nationalprodukten, med högst 0,2 procent.

Justeringen uppåt av nationalprodukten för åren 1999-2004 är närmast en följd av att exporten av tjänster justerades uppåt. Tillgångs- och användningstabellerna har balanserats på nytt. I samband med det har olika näringsgrenars insatsförbrukning justerats. Detta inverkar på de näringsgrensvisa förädlingsvärdena och bruttonationalprodukten.

Utvecklingen av BNP-volymen

Även bruttonationalproduktens kvantitativa utveckling under olika år ändrades något. Nationalproduktens årliga volymförändring justerades med -0,8...+0,6 procent utom år 2001, då förändringen var exceptionellt stor: en ökning från en procent till 2,6 procent, dvs. ökningen var 1,6 procentenheter. Orsaken till det var justeringen av exporten av tjänster uppåt.

Övergången till ett rullande basår har i någon mån förändrat nationalproduktens tillväxttal, eftersom de olika näringsgrenarnas relativa andelar avviker från de tidigare andelarna. De är nu mer aktuella och ger en bättre bild av den faktiska utvecklingen. Också införandet av dubbeldeflateringen har förändrat tillväxttalen fr.o.m. år 2001.

Likaså har övergången till användning av antalet prestationer som volymindikator för vissa offentliga tjänster förändrat nationalproduktens tillväxttal fr.o.m. år 2001, mest år 2001 (-0,4 procentenheter).

Också revideringarna av beräkningarna för jordbruket har påverkat de årliga volymförändringarna av nationalprodukten, som mest med en halv procentenhet.

Efterfrågeposter inom samhällsekonomin

Justeringarna i exporten av tjänster ökade exporten under åren 1999-2004 med 1,7-4,2 miljarder euro årligen. Den relativa ökningen av exporten av tjänster var 27-62 procent. Hela exportnivån (varor och tjänster sammanlagt) steg under åren i fråga med 3-7,5 procent på grund av justeringarna.

Nivån på konsumtionsutgifter steg totalt med 1,2-2,7 procent under åren 1975-1994. Efter det har nivån inte förändrats i någon betydande grad. Nivån på hushållens konsumtionsutgifter ökade under åren ifråga med 1,3-3,2 procent. Orsaken var fördelningen av FISIM på användarsektorer. Nivån på offentliga konsumtionsutgifter steg med 0,5-2 procent under åren 1975-1994. De viktigaste orsakerna var FISIM-fördelningen och justeringen av förslitningen av fast kapital.

Investeringsnivån sjönk årligen med 0,4-1,2 procent under åren 1975-2000 samt med 1,8-2,8 procent under åren 2001-2002. Orsaken var närmast justeringen nedåt i investeringarna i datorprogramvaror.

Den huvudsakliga orsaken till justeringen av förändringar i lagerinvesteringar var att skogarnas nettotillväxt upptogs som förändringar i lagerinvesteringar.

Sysselsättning och arbetskraftsinsats

Antalet sysselsatta och arbetade timmar inom samhällsekonomin justerades nedåt närmast inom hushållstjänster. Justeringen var som störst år 2001, dvs. -8000 personer.

Också antalet utlänningar som arbetar i Finland, och särskilt antalet finländare som arbetar utomlands, justerades. Antalet finländare som arbetar utomlands justerades uppåt, som mest med 10 000 personer.

Sektorräkenskaper

Företagens finansiella ställning (nettoutlåningen) förbättrades under åren 1975-1987, 1999 och fr.o.m. år 2001. Under övriga år försämrades den finansiella ställningen. Fr.o.m. år 1999 bidrog justeringen uppåt av exporten av tjänster till den förbättrade finansiella ställningen. Utvecklingen under tidigare år påverkades av att alla näringsgrenars produktionskonton fördelades mellan företags- och hushållssektorn. Tidigare hade man bara räknat dem på nivån "företag och hushåll totalt" och i sektorräkenskaperna var företagen ett slags restsektor för kalkylerna.

Hushållens finansiella ställning försämrades på motsvarande sätt under åren 1975-1988 och förbättrades i regel under senare år. FISIM-fördelningen ökade hushållens disponibla inkomst och konsumtionsutgifter åren 1975-1994, när en del av räntorna överfördes till indirekt mätta finansiella tjänster.

Statsförvaltningens och samtidigt den offentliga sektorns nettoutlåning försvagades särskilt åren 1993-1996 och år 1999 i och med att bokföringen av bankstödet ändrades. Allra mest påverkad ändringen år 1995, då det var 2,2 miljarder euro. År 1995 ökade EMU-underskottet i relation till bruttonationalprodukten från -3.9 procent till -6,2 procent. Övriga år var inverkan mindre än en miljard euro och i EMU-underskottet högst av storleksklassen en procentenhet.

De finansiella företagens finansiella ställning förbättrades på motsvarande sätt på grund av den ändrade bokföringen av bankstödet. Också försäkringsföretags finansiella ställning förbättrades särskilt åren 1999 och 2000 på grund av revideringen av beräkningssättet och på grund av korrigeringen av felet i dividendutgifterna. Totalt förbättrades de finansiella företagens och försäkringsföretagens nettoutlåning mest år 1995 (+2,4 miljarder euro).

Bytesbalansen förbättrades med omkring 2-4 miljarder euro åren 1999-2004 på grund av justeringen av exporten av tjänster. De nya uppgifterna om kapitalinkomsterna och -utgifterna förbättrade också bytesbalansen år 2004. Nettoutlåningen hos utlandet för år 2004 var nu 11,7 miljarder euro, medan den tidigare var 6,3 miljarder euro.

Klassificeringar

Produktklassificering

Den slutliga beräkningen av siffrorna baserar sig på en produktklassificering omfattande 952 produkter. Klassificeringen baserar sig på EU:s produktklassificering CPA.

Näringsgrensindelning
Näringsgrensuppgifter publiceras separat för varje bokstavsnivå, oberoende av storleksordning (t.ex. B, P). I publikationen används dessutom flersiffernivå efter behov. Näringsgrensindelningen bygger på indelningarna TOL2002 och NACE 2002

Producenttypsklassificering:

• Marknadsproducenter
• Producenter för egen slutlig användning
• Övriga icke-marknadsproducenter

I denna publikation publiceras uppgifter endast på nivån Producenttyper sammanlagt.

Klassificering av investeringsvarutyp

För varje sektor anges uppgifter för de viktigaste varutyperna. På näringsgrensnivå innehåller publikationen näringsgrenens totala investeringar till löpande och fasta priser.

Sektorindelning

Den institutionella sektorn definieras på basis av beslutsfattarenheter. Varje institutionell sektor uppdelas vidare i näringsgrenar som definierats utgående från arbetsställena.

Klassificeringarna presenteras mer utförligt i kapitel 6.

Huvudaggregat

BNP, bruttonationalprodukten, till marknadspris är det slutliga resultatet av produktionsaktiviteten hos inhemska produktionsenheter. Den kan definieras på tre olika sätt: som summan av förädlingsvärden brutto för de olika institutionella sektorerna eller de olika branscherna plus produktskatter minus subventioner; som summan av inhemska institutionella enheters slutliga användning av varor och tjänster (faktisk konsumtion och bruttoinvestering), plus export minus import; som summan av inkomster (ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import, driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst, brutto). (ENS 8.89).

NNP, nettonationalproduktion, till marknadspris erhålls genom att dra av kapitalförslitning från BNP (ENS 8.90).

Förädlingsvärde (brutto) är det värde som genereras av varje enhet som har en produktionsaktivitet. För marknadsproduktion beräknas det genom att man från enhetens produktion drar av insatsförbrukningen av varor och tjänster. Förädlingsvärdet för icke-marknadsproduktion beräknas genom att räkna ihop ersättningar till anställda, kapitalförslitning samt eventuella skatter på produktion och import. (ENS 8.11).

BNI, bruttonationalinkomst, innefattar hela den primära inkomst som erhålls av inhemska institutionella enheter: ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import, driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto. BNI är lika med BNP minus primär inkomst som inhemska enheter betalar till utländska enheter plus primär inkomst som inhemska enheter erhåller från utlandet. Nationalinkomst är ett inkomstbegrepp, vilket är tydligare om det uttrycks i nettotermer, dvs. efter avdrag för kapitalförslitning. (ENS 8.94).

Primärinkomst är inkomst som erhålls av inhemska ekonomiska enheter genom deltagande i produktionen, och ersättning som ägare av finansiella eller liknande tillgångar uppbär för att ställa sina tillgångar till andra enheters förfogande. Primärinkomst kan vara ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import, driftsöverskott, sammansatt förvärvsinkomst eller kapitalinkomst.

Driftsöverskottet, netto fås genom att från förädlingsvärdet dra av ersättningar till anställda, skatter minus subventioner på produktion och import samt kapitalförslitning. Det är överskottet eller underskottet på produktionsaktiviteterna innan man har beaktat räntor, arrenden eller övriga avgifter. Det motsvarar den inkomst som produktionsenheten erhåller av egen användning av produktionsutrustningen. (ENS 8.18).

Sammansatt förvärvsinkomst är en saldopost i inkomstbildningskontot för personliga företag i hushållssektorn. Saldoposten motsvarar ersättning för arbete som utförs av ägaren eller av hans familjemedlemmar och innefattar hans vinst som företagare. (ENS 8.19).

Konsumtionsutgifter består av inhemska institutionella enheters utgifter för varor och tjänster, som används för direkt tillfredsställelse av individuella behov eller önskemål eller kollektiva behov hos medlemmar i en gemenskap. Konsumtionsutgifter kan förekomma på inhemskt territorium eller utomlands. Konsumtionsutgifter förekommer hos hushåll, det offentliga och icke vinstsyftande organisationer som tillhandahåller hushållen tjänster. Företag, finansiella institut och försäkringsanstalter har inte konsumtionsutgifter. (ENS 3.74-3.80).

Faktisk konsumtion består av varor eller tjänster som förvärvas av inhemska institutionella enheter för den direkta tillfredsställelsen av mänskliga behov, såväl individuella som kollektiva. En del av varorna och tjänsterna kan tillhandahållas som transfereringar in natura.

Hushållens faktiska konsumtion består av varor och tjänster som hushållen själva skaffat och av varor och tjänster som hushållen erhållit som sociala förmåner in natura av icke vinstsyftande organisationer eller det offentliga. Exempel på det sistnämnda är offentliga hälsovårds-, utbildnings- och socialvårdstjänster.

Det offentligas faktiska konsumtion består av kollektiva tjänster som alla samhällsmedlemmar eller medlemmar av vissa grupper tillhandahålls av offentliga sektorn. Exempel på sådana kollektiva tjänster är förvaltningen, försvaret och miljövården. (ENS 3.81-3.88).

Fast bruttoinvestering består av inhemska producenters förvärv, minus avyttringar, av fasta tillgångar under en given period. Fasta tillgångar är materiella eller immateriella tillgångar som används mer än ett år upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser. (ENS 3.102).

Lagerinvesteringar mäts som värdet av uppbyggnad av lager minus värdet av uttag ur lager och värdet av alla återkommande lagerförluster. Lager kan bestå av råvaror, insatsvaror, varor i arbete, färdigvaror och handelsvaror. (ENS 3.117-3.119).

Export av varor och tjänster består av transaktioner av varor och tjänster (försäljning, byte, gåvor, donationer) mellan inhemska och utländska subjekt. (ENS 3.128).

Import av varor och tjänster består av transaktioner av varor och tjänster (köp, byte, gåvor, donationer) från utländska till inhemska subjekt. (ENS 3.129).

Disponibel inkomst är en saldopost i kontot för sekundär inkomstfördelning. Saldoposten återspeglar löpande transaktioner och består av sektorns primärinkomst plus erhållna inkomsttransfereringar och minus alla inkomsttransfereringar som skall betalas. Den disponibla inkomsten kan användas för konsumtion eller sparande. (ENS 8.31).

Justerad disponibel inkomst är motsvarande post i kontot för sekundär inkomstfördelning av inkomster in natura.

Sparande är saldoposten i inkomstanvändningskontona. Sparande är det (positiva eller negativa) belopp som återstår efter de löpande transaktionerna och som etablerar länken till kapitalbildningen. Om sparandet är positivt, kommer den icke använda inkomsten att användas till förvärv av tillgångar eller till att betala av skuldförbindelser. Om sparandet är negativt, avvecklas vissa tillgångar eller ökar vissa skuldförbindelser. (ENS 8.42-8.43).

Finansiellt sparande/nettoupplåning visar antingen ett finansiellt sparande: det belopp som är tillgängligt för en enhet eller en sektor att finansiera andra enheter eller sektorer, eller en nettoupplåning: det belopp som en enhet eller en sektor måste låna från andra enheter eller sektorer. (ENS 8.47).

Källor:

Europeiska nationalräkenskapssystemet ENS 1995. Eurostat, 1997

System of National Accounts 1993, UN, OECD, EU, IMF, World Bank, 1993

Rådets förordning (EG) nr 2223/96 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen.

Council Regulation (EC) No 448/98 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen.

Nationalräkenskaperna 1975-1998, Tidsserier. Revision FNR95. Statistikcentralen, FOS, Nationalräkenskaper 2001:1

Talouden rakenne 1995-2000, Structure of the Finnish Economy, Tarjonta- ja käyttötaulukot, panos-tuotos, Supply and Use Tables, Input-Output, SVT Kansantalous 2003:4

Kansantalouden tilinpito, Aikasarjat 1975-2002, National Accounts, Time series, Osa I Uudistetut taulukot 1989-2002*, SVT Kansantalous 2004:2A

---

Senast uppdaterad 5.7.2007