Begrepp och definitioner

Arbetskonto

Arbetskontot anger antalet anhängiggjorda ärenden under ett år. Antalet inbegriper ärenden som överförts från tidigare år, ärenden som inkommit under året, ärenden som avgjorts under året samt ärenden som överförts till följande år. Ärenden som överförts från tidigare år är sådana ärenden som anhängiggjorts före statistikårets början. Ärenden som överförts till följande år är sådana ärenden som inkommit under statistikåret eller under tidigare år och som inte har avgjorts under året.

Behandlingstid

Den tid det tagit att avgöra ett ärende, räknat från den dag då ärendet kom in, ända fram till den dag då ett avgörande görs.

Brott

Handling eller underlåtelse som är straffbelagd enligt lag.

Strafforder

Vid strafforderförfarande kan dömas ut bötesstraff och förverkandepåföljder på högst 1 000 euro för förseelser för vilka den straffbestämmelse som skall tillämpas på fallet inte med tanke på de föreliggande omständigheterna föreskriver strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader samt för överträdelse av lagligen fastställt vitesförbud. Förfarandet förutsätter samtycke av målsäganden och av den som meddelats straffanspråk. Straffanspråk framställs av en polis-, tull- eller gränsbevakningsman. Själva straffordern utfärdas av åklagaren.

Åklagare

Åklagaren är en statlig myndighetsperson vars uppgift är att sörja för att brott får den påföljd som avses i lagen. Som lokala åklagare fungerar häradsåklagarna. Som åklagare i brottmål av stor samhällsbetydelse fungerar statsåklagare, vars behörighetsområde omfattar hela landet. Uppgiften som högsta åklagarmyndighet handhas av riksåklagaren. Riksåklagaren leder arbetet vid riksåklagarämbetet och är chef för landets åklagarkår.

Åtal

Åtal skall väckas, om det framkommit sannolika skäl som talar för den misstänktes skuld. Efter avslutad förundersökning överförs saken till åklagaren för åtalsprövning. Åklagaren bedömer om gärningen uppfyller rekvisitet för brott och om det finns tillräcklig bevisning.

Åtalad

Part för vilken det vid domstol krävs straff med anledning av ett misstänkt brott. Termen "svarande" kan också användas i fråga om den åtalade.

Åtalseftergiftsgrund

Åklagare kan bevilja åtalseftergift på följande grunder:

• Inget brott. Gärningen uppfyller inte rekvisitet för ett brott och är inte straffbelagd i lagen.
• Inga bevis. Det finns inte tillräckligt med bevis för den misstänktes skuld.
• Preskriberad åtalsrätt. Åtal måste väckas inom föreskriven tid.
• Ingen åtalsrätt. Åklagarens rätt att väcka åtal är i vissa fall begränsad.
• Brottets obetydlighet. Allmänna åklagaren får besluta att inte väcka åtal när brottet inte kan förutses medföra strängare straff än böter och gärningen, med hänsyn till sin menlighet eller gärningsmannens skuld sådan den framgår av brottet, skall anses vara ringa, bedömd som en helhet (lag om rättegång i brottmål (RBL) 1 kap. 7 § 1 punkten).
• Ung gärningsman. Allmänna åklagaren kan besluta att inte väcka åtal för ett brott som har begåtts av en person som inte har fyllt 18 år, om det inte kan förutses medföra ett strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader och gärningen snarare kan anses ha berott på oförstånd eller förhastande än på likgiltighet för förbud och påbud i lag (RBL 1 kap. 7 § 2 punkten).
• Skälighetsgrund. Om inte ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver något annat får allmänna åklagaren, utöver vad som stadgas i 7 §, besluta om åtalseftergift när en rättegång och ett straff skall anses oskäliga eller oändamålsenliga med hänsyn till uppnådd förlikning mellan gärningsmannen och målsäganden eller gärningsmannens övriga handlande för att avstyra eller avlägsna verkningarna av brottet, hans personliga förhållanden, de övriga följder som brottet medför för honom, social- och hälsovårdsåtgärder eller andra omständigheter (RBL 1 kap. 8 § 1 punkten).
• Konkurrensgrund. Om inte ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver något annat får allmänna åklagaren, utöver vad som stadgas i 7 §, besluta om åtalseftergift när brottet inte på grund av vad som stadgas om bestämmande av gemensamt straff eller beaktande av tidigare utdömt straff väsentligt skulle inverka på det totala straffet (RBL 1 kap. 8 § 2 punkten).
• Andra lagrum med stöd av vilka åklagare kan bevilja åtalseftergift: strafflagens 9 kap. 7 §, 21 kap. 17 § (upphävd fr.o.m. 1.10.2004 genom 712/2004), 35 kap. 7 § och 50 kap 7 §.

Åtalsprövning

Åklagarens bedömning av om det på basis av förundersökningsmaterialet finns skäl att väcka åtal för ett misstänkt brott. Vid åtalsprövningen bedömer åklagaren om en viss gärning uppfyller rekvisitet för brott och om bevisen mot den misstänkte är tillräckliga, dvs. om förundersökningsmaterialet visar på sannolika skäl för den misstänktes skuld. Om åklagaren anser att bevisningen är tillräcklig, skall han besluta om åtal skall väckas, så att gärningen kan prövas i domstol. Åtalseftergift eller strafforderföreläggande kan, under vissa i lagen angivna förutsättningar, utgöra alternativ till väckande av åtal.

Olet sivulla:

Förstasidan > Statistik > Rättsväsende > Åklagarens avgöranden > Begrepp och definitioner

Statistik

Rättsväsende

Åklagarens avgöranden

• Kommande offentliggöranden

• Offentliggöranden
• Översikter
• Tabeller
• Figurer

• Pressmeddelanden
• Utbud av produkter och tjänster

• Beskrivning
• Kvalitetsbeskrivningar
• Metodbeskrivningar
• Begrepp och definitioner
• Klassificeringar

• Tilläggsuppgifter

Suomeksi In English Utskriftsvänlig sida

Index| Sidokarta| Synpunkter| Kontaktinformation

Etusivu| Home

Förstasidan

Statistik

Statistikinfo

Datainsamling

Produkter och tjänster

Aktuellt

Statistikcentralen

Statistikcentralen Växel 09 17 341 Kontaktinformation Upphovsrätt och användarvillkor Synpunkter