Begrepp och definitioner

Arbetsgivares faktiska sociala avgifter

Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D611). Dessa betalas till social-skyddsfonder och pensionsinstitut, som administrerar sociala trygghetsför-säkringssystem för att säkerställa sociala förmåner till de anställda. T.ex. ar-betsgivares arbetslöshetsförsäkringsavgifter, arbetsgivares arbetspensionsav-gifter, arbetsgivares socialskyddsavgifter.

Fast bruttoinvestering

Fast bruttoinvestering består av inhemska producenters förvärvav av fasta tillgångar minus avyttringar. Fasta tillgångar är materiella eller immateriella tillgångar tillkomna som resultat av produktionsprocesser, som själva används mer än ett år upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser.

Finansiellt sparande/nettoupplåning

Finansiellt sparande/nettoupplåning är en saldopost på kapitalkontot och kontot för finansiella transaktioner.

Finansiellt sparande/nettoupplåning motsvarar det belopp som är tillgängligt för en enhet eller en sektor att, direkt eller indirekt, finansiera andra enheter eller sektorer, respektive det belopp som en enhet eller en sektor måste låna från andra enheter eller sektorer.

Det begrepp som motsvarar finansiellt sparande/nettoupplåning är i finansrä-kenskaperna finansiella transaktioner, netto. Det utgör differensen mellan nettoanskaffningen av finansiella tillgångar och nettoanskaffningen av finan-siella skulder. En sektor är nettoutlånare under perioden, om sektorns finan-siella tillgångar ökar mer än dess finansiella skulder.

Insatsförbrukning

Insatsförbrukning består av värdet av de varor och tjänster som används som insats i produktionsprocessen, exklusive fasta tillgångar, vars användning förs som kapitalförslitning. Dessa varor och tjänster kan antingen vidareförädlas eller förbrukas i produktionsprocessen.

Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt.

Kapitalförslitning

Kapitalförslitning (P.51C) motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden till följd av normal användning och förutsebar föråldring, inklusive en avsättning för förlust av materiella fasta tillgångar genom oförutsedda skador, vilka man kan försäkra sig mot.

Kapitalförslitning skall skiljas från den avskrivning som redovisas i företags-bokföringen. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekono-miska livslängden för de olika kapitalobjekten.

Kapitalskatter

Kapitalskatter (D.91) består av skatter som uttaxeras med oregelbundna in-tervall på tillgångar eller nettoförmögenhet, som ägs av institutionella enhet-er, eller på tillgångar som överförs mellan institutionella enheter som resultat av arv, gåvor mellan personer eller andra transfereringar. T.ex. arvsskatt och gåvoskatt.

Kapitaltransfereringar

Kapitaltransfereringar skiljer sig från löpande transfereringar på så sätt att de omfattar anskaffning eller minskning av en tillgång eller tillgångar hos minst en part i en transaktion. Oberoende av om kapitaltransfereringarna genom-förs kontant eller in natura leder de till motsvarande förändring i de finansi-ella tillgångarna eller icke-finansiella tillgångarna som presenterats i balans-räkningarna för en eller båda parterna i en transaktion.

Kapitaltransfereringar avser kapitalskatter, investeringsstöd och övriga kapi-taltransfereringar.

Kapitalutgifter och -inkomster

Kapitalinkomster och -utgifter (D.4) uppkommer då ägarna av finansiella tillgångar eller naturresurser tillhandahåller institutionella enheter dessa re-surser eller tillgångar. Inkomsten från användningen av finansiella tillgångar kallas kapitalavkastning, medan inkomsten från användning av naturresurser är arrende. Kapitalinkomster utgörs av kapitalavkastning och arrenden totalt. Kapitalinkomster klassificeras enligt följande:

a) ränta (D.41);

b) inkomst från bolag (D.42):

1) utdelning från bolag (D.421);

2) ägaruttag från kvasibolag (D.422);

c) återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43);

d) övrig kapitalavkastning (D.44):

1) kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare (D.441);

2) kapitalavkastning på pensionsrätter (D.442);

3) kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder (D.443);

e) arrenden (D.45).

Löner

Löner och kollektiva avgifter (D.1) definieras som den totala ersättning, kontant eller in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för av denne utfört arbete under räkenskapsperioden.

Löner och kollektiva avgifter delas upp i

a) egentlig lön (D.11): kontanta löner ; naturaförmåner

b) arbetsgivares kollektiva avgifter (D.12): arbetsgivares faktiska kollektiva avgifter (D.121); arbetsgivares tillräknade kollektiva avgifter (D.122).

Mervärdesskatt

En mervärdesskatt (D.211) är en skatt på varor eller tjänster, som inkasseras successivt av företagen och som till sist till fullo debiteras den slutlige köparen. Mervärdesskatter omfattar den mervärdesskatt som inkasseras av den offentliga sektorn och som läggs på nationella och importerade produkter.

I den totala ekonomin är mervärdesskatten lika med differensen mellan det totala debiterade mervärdesskattebeloppet och det totala avdragbara mervärdesskattebeloppet.

I nationalräkenskaperna bokförs skatterna enligt bokföringsmässiga grunder (prestationsprincipen). Bokföring enligt prestationsprincipen skiljer sig från bokföring enligt kontantprincipen. Skattebelopp som bokförs enligt kontantprincipen anger det belopp som influtit i kassan. Skattebelopp som bokförs enligt prestationsprincipen anger den skatt som påförs transaktionen under den period då skyldigheten att betala skatten uppkom.

Produktion till baspris

Produktion till baspris består av de produkter som skapats under räkenskapsperioden. Tre olika kategorier av produktion kan urskiljas: marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och övrig icke-marknadsproduktion.

Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen.

Skatter på produktion och import

Skatter på produktion och import (D.2) består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av Europeiska unionens institutioner, och som avser produktion och import av varor och tjänster, anställd arbetskraft, ägande eller användande av mark, byggnader eller andra tillgångar som används i produktionen. Dessa skatter skall betalas oavsett om vinst uppkommer eller ej.

Skatter på produktion och import uppdelas i:

a) produktskatter (D.21)

(1) mervärdesskatter (D.211)

(2) skatter och tullar på import exklusive moms (D.212)

– importtullar (D.2121)

– skatter på import exklusive moms och importtullar (D.2122)

(3) produktskatter exklusive moms och importskatter (D.214)

b) andra skatter på produktion (D.29).

Sociala förmåner andra än in natura

I sociala förmåner andra än in natura (D.62) ingår:

a) Kontanta socialförsäkringsförmåner som utbetalas till hushåll av socialförsäkringssystem. T.ex. pensioner, arbetslöshetsstöd.

b) Kontanta socialbidrag som utbetalas till hushåll av offentliga enheter för att täcka samma behov som sociala trygghetsförsäkringsförmåner, men inte inom ett socialt trygghetsförsäkringssystem med sociala avgifter och sociala trygghetsförsäkringsförmåner. T.ex. kommunalt utkomststöd, underhållsbidrag.

Sociala transfereringar in natura

Sociala transfereringar in natura omfattar individuella varor och tjänster som tillhandahålls individuella hushåll av offentlig sektor eller hushållens icke-vinstsyftande organisationer, vare sig varorna och tjänsterna är köpta på marknaden eller producerade som icke marknadsproduktion från offentlig sektor eller hushållens icke-vinstsyftande organisationer.

Socialskyddsavgifter

Socialskyddsavgifter (klass 2000 i OECD:s skattestatistik) omfattar alla obligatoriska avgifter som ger rätt att erhålla sociala förmåner i framtiden. De omfattar: a) arbetsgivares socialskyddsavgifter, t.ex. arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringsavgifter, arbetsgivares arbetspensionsförsäkringsavgifter, b) löntagares socialskyddsavgifter, t.ex. löntagares arbetslöshetsförsäkringspremier, löntagares arbetspensionsförsäkringspremier, löntagares folkpensionsförsäkringsavgift, löntagares sjukförsäkringsavgift, c) självständiga företagares och icke sysselsatta personers socialskyddsavgifter, t.ex. företagares pensionsskyddsavgifter.

Endast obligatoriska socialskyddsavgifter räknas enligt OECD:s skattestatistik till socialskyddsavgifter, varför gruppen inte inbegriper frivilliga socialskyddsavgifter enligt nationalräkenskaperna (en undergrupp i gruppen D.611 faktiska sociala avgifter).

Sparande

Sparande är saldoposten i inkomstanvändningskontona. Sparande är det positiva eller negativa belopp som återstår efter de löpande transaktionerna och som etablerar länken till kapitalbildningen. Om sparandet är positivt, kommer den icke använda inkomsten att användas till förvärv av tillgångar eller till att betala av skuldförbindelser. Om sparandet är negativt, blir vissa tillgångar avvecklade eller också ökar vissa skuldförbindelser.

Subventioner

Subventioner (D.3) är löpande, ensidiga betalningar som den offentliga sektorn eller Europeiska unionens institutioner gör till inhemska producenter med syftet att påverka produktionsnivåerna, priserna eller ersättningen till produktionsfaktorerna. Övriga icke marknadsproducenter kan erhålla övriga produktionssubventioner endast i de fall dessa betalningar grundas på allmänna bestämmelser som gäller både marknads- och icke marknadsproducenter.

Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast transfereringar, som görs direkt till inhemska producentenheter.

Subventioner klassificeras i

a) produktsubventioner (D.31)

(1) importsubventioner (D.311)

(2) övriga produktsubventioner (D.319)

b) övriga produktionssubventioner (D.39).

Säsongrensning

Med säsongrensning avses estimering av säsongvariation och eliminering av dess inverkan på tidsserien. Till följd av detta får vi en säsongrensad tidsserie. Då man eliminerar både säsongvariation och oregelbunden slumpvariation från tidsserien, får man tidsseriens trend. Handels- eller arbetsdagskorrigerade serier får man däremot när man från den ursprungliga tidsseriens observationer eliminerar de faktorer som beror på variationen i antalet handels- eller vardagar. Vid säsongrensning av tidsserier använder Statistikcentralen Tramo/Seats-metoden. I Tramo/Seats-metoden grundar sig förhandsrensningen på regressionsmodellen (som beaktar bl.a. extremvärden, söckenhelger och veckodagsstruktur) och den egentliga säsongrensningen på ARIMA-modellen, som gjorts upp för tidsserien.

Trend

En trend beskriver tidsseriens utveckling under en längre period. Trendserien har rensats från periodisk och tillfällig variation. Detta betyder att väderleksförhållandenas och kortvariga strejkers inverkan inte syns i trenden. Däremot syns permanenta förändringar som t.ex. större efterfrågan, som beror på skatteändringar. Vid tolkningen av riktningen i trendens slutskede är det bra att följa omdömet. Trendgrafens slutskede kan förändras efter att kommande månadsuppgifter har uppdaterats.

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Den offentliga sektorns inkomster och utgifter kvartalsvis [e-publikation].
ISSN=1797-9374. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 21.6.2018].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/jtume/kas_sv.html

Dela