Publicerad: 11.12.2014

Egentliga Tavastlands ekonomi hade den största tillväxten år 2012 — tidigare toppområden låg alltjämt i täten

I Egentliga Tavastland, på Åland och i Lappland har den regionala produktionen ökat mest år 2012. Av landskapen utvecklades produktionen svagast i Mellersta Österbotten och Birkaland, där den sjönk klart. Bruttonationalproduktens nivå per invånare är fortfarande högst i Nyland och på Åland. Uppgifterna framgår av Statistikcentralens nya uppgifter om regionalräkenskaperna för åren 2000–2012.

BNP per invånare 2012 (Finland=100)

BNP per invånare 2012 (Finland=100)

När det gäller ökningen av den reala bruttonationalprodukten per invånare i landskapen fanns det år 2012 tre landskap som låg klart i topp. Dessa landskap hade en tillväxt på mer än 5 procent. Egentliga Tavastland har ökat mest och genast därefter följde Åland och Lappland. Utvecklingen i Egentliga Tavastland berodde främst på ökningen av produktionen inom regionen, då dess folkmängd har ökat i takt med ökningen i hela landet. På Åland har folkmängden ökat klart mer än medeltalet för hela landet, medan minskningen av folkmängden i Lappland för sin del har höjt relationstalets värde.

Svagast var utvecklingen av bruttonationalprodukten per invånare till fasta priser år 2012 i Mellersta Österbotten, Birkaland och Nyland. I de två sistnämnda områden förklarar ökningen av folkmängden till stor del minskningen av relationstalet.

I tabellbilaga 1 visas förändringen av bruttonationalproduktens volym per invånare efter landskap mellan åren 2011 och 2012.

Bilden av den ekonomiska situationen i regionerna ändras mycket om man studerar bruttonationalproduktens nivå per invånare, vilket är utgångspunkten för flera granskningar efter område. Då ligger Nyland och Åland fortfarande klart i täten och i dessa landskap är den relativa nivån över 120, medan nivån för hela landet är 100. Utöver dessa landskap är det bara i Österbotten som nivån är högre än nivån för hela landet. Om man vid granskningen använder den köpkraftskorrigerade medelnivån för EU:s gamla medlemsländer (EU15) som jämförelsenivå, överskrids EU:s medelnivå per invånare utöver i de tre föregående landskapen också i Birkaland och Södra Karelen.

På Åland och i Nyland har hushållen de högsta disponibla inkomsterna per invånare

Av landskapen i Finland var hushållens disponibla inkomster per invånare fortfarande högst på Åland och i Nyland år 2012. Egentliga Finland, som kom på tredje plats, ligger likt de andra landskapen rätt så långt i från de två landskapen som låg i topp. De disponibla inkomsterna per invånare är större än i hela landet bara på Åland och i Nyland.

Hushållens disponibla inkomster per invånare år 2012, euro

Hushållens disponibla inkomster per invånare år 2012, euro

De disponibla inkomsterna erhålls då man från hushållens löner och andra löntagarersättningar, kapital- och andra inkomster samt socialförmåner drar av betalda inkomstskatter, socialskyddsavgifter och andra betalda inkomstöverföringar. De inkomster som invånare i landskapen i Fasta Finland hade kvar för konsumtion och sparande var högst bland nylänningarna, 22 484 euro per invånare. En genomsnittlig finländares disponibla inkomster var ungefär 19 771 euro.

I tabellbilaga 2 beskrivs hushållens disponibla inkomster per invånare efter landskap år 2012.

Regionalräkenskaperna övergår till ENS 2010

Uppgifterna i regionalräkenskaperna publiceras för hela tidsserien med det senaste statistikårets kommunindelning. Offentliggörandet innehåller regionalräkenskaper för produktion och sysselsättning samt hushållens regionkonton.

De regionala tidsserierna för produktion och sysselsättning för åren 2000–2012 följer näringsgrensindelningen TOL2008 som också används av nationalräkenskaperna.

De nya serierna avviker på många punkter från de tidigare. Fr.o.m. tidsserierna 2000–2012 övergår regionalräkenskaperna liksom övriga statistikgrenar inom nationalräkenskaperna till att följa det nya nationalräkenskapssystemet (ENS 2010, på engelska ESA 2010) som EU införde i höst. Den viktigaste förändringen gäller hanteringen av utgifterna för forskning och utveckling som kapitalbildning i systemet ENS 2010, dvs. som investering, och inte längre som en löpande utgift. Detta har höjt nivån på bruttonationalprodukten för hela landet med något under fyra procent i hela tidsserien jämfört med den gamla serien. Det nya sättet att behandla FoU-utgifterna höjer momsen regionalt sett mest i Norra Österbotten, Birkaland, Egentliga Finland och i Nyland.

I kalkylerna har man använt nationalräkenskapsuppgifter som reviderats i september 2014. I databastabellerna är de senaste jämförbara siffrorna i tidsserierna för åren 2000–2012.

I databastabellerna finns fortfarande en längre tidsserie för åren 1975–2008, som har uppgjorts med områdesindelningen 2008 och den gamla näringsgrensindelningen (TOL2002).

Fr.o.m. början av år 2014 är de ekonomiska regionerna inte längre en officiell områdesindelning, men Statistikcentralen upprätthåller den ännu som en statistisk områdesindelning.


Källa: Regionalräkenskaper 2012, Statistikcentralen

Förfrågningar: Aku Alanen 029 551 3320, Olli Pirinen 029 551 3365, Eljas Tuomaala 029 551 2723, aluetilinpito@stat.fi

Ansvarig statistikdirektör: Leena Storgårds

Publikationen i pdf-format (243,4 kB)

Tabeller

Tabeller i databaser

Tabellbilagor


Uppdaterad 11.12.2014

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Regionalräkenskaper [e-publikation].
ISSN=1799-3407. 2012. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 19.7.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/altp/2012/altp_2012_2014-12-11_tie_001_sv.html