1. Inledning
2. Klassificeringar som utges i Statistikcentralens serie Handböcker
3.1. Klassificering av
förnödenheter
3.2. Rekommendationer för den offentliga
förvaltningen
3.3. Klassificering av läkemedel
3.4. Klassifikation av sjukdomar
3.5. Klassificering av hälsoproblem inom
primärhälsovården
3.6. Indelning av
vetenskapsområden
3.7. Yrkesklassificering som används inom
arbetskraftsförvaltningen
4. Kodsystem
Statistiken över olika ämnesområden görs i allmänhet upp på basis av ett stort antal enskilda observationer. Vid statistikföringen bör observationerna grupperas på ett sådant sätt att de ger en strukturerad och kontrollerbar beskrivning av verkligheten. En dylik gruppering av observationer, dvs. statistikenheter, är möjlig med hjälp av klassificeringar. Med klassificering avses indelning av enheter enligt vissa egenskaper i olika grupper så att varje enhet hör till bara en grupp. Vid klassificering får klasserna namn och koder.
Uppgörandet och publiceringen av standarder för statens statistikväsen grundar sig på statistiklagen (62/94), där 16 § 2 moment lyder: "För att säkerställa uppgifternas jämförbarhet skall vid framställande av statistik i mån av möjlighet användas enhetliga begrepp, definitioner och klassificeringar". I motiveringen till lagförslaget (RP 106/93) nämns att "Statistikcentralens skyldighet är att som allmän myndighet inom statistikväsendet se till att det finns rekommendationer för begrepp, definitioner och klassificeringar".
Statistikcentralen utarbetar och utger flera klassificerings- och begreppsstandarder, vars allmänna mål är att främja jämförbarheten, enhetligheten och sammanslagningen av statistikuppgifterna, förbättra möjligheterna att få primäruppgifter för statistik och minska samhällskostnaderna för insamling av uppgifter. Statistikcentralens klassificerings- och begreppsstandarder är avsedda att användas i statistik, men de kan också användas i andra datasystem.
Klassificerings- och begreppsstandarderna är rekommendationer. Om standarderna på grund av administrativ eller annan praxis inte kan tillämpas är det önskvärt att det är möjligt att utarbeta en omvandlingsnyckel till Statistikcentralens statistikstandard.
Många finländska klassificeringsstandarder motsvarar antingen helt internationella officiella standarder eller baserar sig på dem. Man kan bekanta sig med internationella klassificeringar och standarder i Europeiska unionens (http://europa.eu.int/comm/eurostat/ramon) och Förenta nationernas (http://www.un.org/Depts/unsd/class/) klassificeringsdatabaser.
Klassificeringsguiden innehåller primäruppgifter om Statistikcentralens klassificerings- och begreppsstandarder och den vägleder användaren att välja rätt statistikstandard.
Klassificeringsguiden presenterar också andra klassificeringar och kodsystem än dem som Statistikcentralen utarbetat. I samband med varje presentation nämns var man kan få mer information om klassificeringen.
För varje klassificering refereras det centrala innehållet, användningsändamålen och strukturen samt de internationella klassificeringar som klassificeringen bygger på. I presentationerna omnämns ytterligare vilken enhet och vilket ansvarsområde vid Statistikcentralen som ger ytterligare information om klassificeringen.
I samband med klassificeringspresentationerna omnämns om klassificeringen är en rekommendation för den offentliga förvaltningen (JHS). Utöver statsförvaltningen gäller rekommendationerna också kommunalförvaltningen. Information om rekommendationer för den offentliga förvaltningen får man på finska på Internetsidorna för Delegationen för informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (JUHTA) www.intermin.fi/juhta.
Klassificeringarna är tillgängliga som tryckta publikationer och elektroniska filer. Det är möjligt att bekanta sig både med dem och med Statistikcentralens övriga produkter på Statistikcentralens Internetsidor under adressen www.stat.fi.
Handböcker kan beställas hos Statistikcentralens publikationsförsäljning, tfn (09) 17 341 (växel) eller under adress myynti.tilastokeskus@tilastokeskus.fi. De elektroniska filerna kan beställas av Anne Väänänen vid klassificeringstjänster, tfn (09) 17 341 (växel) eller under adress luokitukset.tilastokeskus@stat.fi.
Allmänna frågor om klassificeringar besvaras av Riitta Poukka, tfn (09) 17 341 (växel).
Med hjälp av yrkesklassificeringen beskrivs yrkesstrukturen i samhället. Klassificeringen används förutom då det görs upp statistik över yrkesstrukturen bland befolkningen och över löner också i yrkesvägledning och arbetsförmedling samt i arbetslivsforskning, utbildningsplanering och hälsoundersökningar. Yrkesklassificeringen är också ett hjälpmedel vid klassificering av befolkningen efter socioekonomisk ställning.
Yrkesklassificeringens uppbyggnad och grund
Vid definiering av yrkesklassificeringens uppbyggnad används begreppet yrkeskunskap, som har två dimensioner: nivå (skill level) och specialiseringsområde (skill specialisation). Yrkeskunskapsnivån beskriver hur komplicerade och omfattande arbetsuppgifterna är, specialiseringsområdet för sin del särdragen för yrkesområdet.
Yrkeskunskapsnivån används som grund för yrkesklassificeringens uppbyggnad. De huvudgrupper som bildats på basis av yrkeskunskapsnivån indelas i mindre grupper enligt specialiseringsområde.
Statistikcentralens yrkesklassificering bygger på Europeiska unionens klassificeringsstandard ISCO(COM) (A Version of the International Standard Classification of Occupations within the European Community), som för sin del grundar sig på Internationella arbetsorganisationens (ILO) globala standard ISCO (International Standard Classification of Occupations). Enligt det avtal som Europeiska unionens statistikverk Eurostat gjorde år 1991 borde medlemsländerna använda den gemensamma yrkesklassificeringen i rapporter om statistik över befolkningen.
Yrkesklassificeringen är en JHS-standard (JHS 150, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Välfärdsstatistik/arbetslivet eller Datateknik- och metodtjänster/klassificeringstjänster. Växel: (09) 17 341.
Klassificeringen för offentliga sammanslutningar används vid klassificering av de offentliga sammanslutningarnas konsumtionsutgifter, bruttobildning av kapital samt kapital- och inkomstöverföringar. I klassificeringen granskas de offentliga sammanslutningarnas transaktioner som betalda penningsummor enligt transaktionens syfte. Med hjälp av klassificeringen kan man göra jämförelser mellan olika länder av hur den offentliga sektorn deltar i ekonomiska och sociala uppgifter i de olika länderna.
Den finländska klassificeringen grundar sig på den uppgiftsklassificering för offentliga sammanslutningar som FN fastställt i mars 1999, COFOG (Classification of the Functions of Government). Vid uppgörandet av den finländska klassificeringen har de nationella särdragen beaktats utan att man brutit mot den internationella klassificeringsstandardens struktur eller principer.
Uppgiftsklassificeringens uppbyggnad och grund
Uppgiftsklassificeringen för offentliga sammanslutningar är hierarkisk till sin struktur. Huvudgruppsnivån (de tvåsiffriga koderna 01–10) är avsedd att beskriva de samhälleliga målen för sammanslutningarnas verksamhet. Följande nivå (gruppnivå, de tresiffriga koderna 01.1–10.9) beskriver de tjänster sammanslutningarna producerar och som klassificeras mer detaljerat på klassnivå (de fyrsiffriga koderna 0.1.1.1–10.9.0).
De två grundbegreppen i klassificeringen är uppgift och användningsändamål och de används för klassificering av de offentliga sammanslutningarnas utgifter enligt det syfte utgifterna tjänar. Dylika uppgifter som tjänar samhälleliga syften är till exempel skötsel av den offentliga ekonomin, miljövård, främjande av näringslivet och kulturtjänster.
Information: Ekonomistatistik/offentlig ekonomi. Växel: (09) 17 341.
Avfallsklassificeringsguiden är ett datapaket med uppgifter om de viktigaste avfall som samlas inom olika näringsgrenar och funktioner. Den har utarbetats i samarbete mellan Statistikcentralen och miljöministeriet. I guiden utreds vad avfall uppstår av och hurdant avfall det uppstår i processerna och funktionerna inom olika näringsgrenar. Guiden gör det lättare att indela avfall i klasser enligt den avfalls- och problemavfallsförteckning som bygger på avfallslagen.
Enligt miljöministeriets beslut om avfalls- och problemavfallsförteckningen klassificeras avfall, med undantag av vissa kompletterande nationella beteckningar, enligt den europeiska avfallsförteckning som bygger på Europeiska unionens avfallsdirektiv. Avfallsuppgifter som klassificerats enligt avfalls- och problemavfallsförteckningen används vid uppgörande av statistik och som hjälpmedel vid övervakning och uppföljning av avfallshanteringen.
Information: Företagsstrukturer/miljö och energi. Växel: (09) 17 341.
Utbildningsklassificeringen fastställdes för första gången som allmän klassificering enligt situationen år 1971 och då omfattade den alla nivåer och områden. Den är en allmän klassificering, som innehåller all utbildning inom skolsystemet samt alla examina och yrken som utbildning inom skolsystemet leder till. Med utbildning inom utbildningssystemet avses långvarig utbildning som i regel ges på heltid i grundskolor, gymnasier, yrkesläroanstalter, yrkeshögskolor och universitet och som leder till examen eller utbildningsyrke.
Avsikten med utbildningsklassificeringen är att harmonisera behandlingen av utbildningsuppgifter och att göra uppgifter som gäller utbildning mer jämförbara. Klassificeringen används för klassificering av utbildningsverksamhet och utbildning som olika grupper av individer fått och som omfattas av skolsystemet. Utbildningsklassificeringen kan också användas i yrkesvägledning.
För klassificering av utbildning som inte omfattas av skolsystemet rekommenderas klassificeringen av utbildningsinnehåll.
Utbildningsklassificeringens uppbyggnad och grund
De grundläggande begreppen i utbildningsklassificeringen är utbildningsområde och utbildningsnivå. De olika utbildningsområdena har indelats i huvudgrupper. Under grupperna presenteras utbildningen inom området hierarkiskt enligt utbildningsnivån.
Huvudgrupperna i utbildningsklassificeringen omfattar alla nivåer och områden från förskoleundervisning till doktorsutbildning och vuxenutbildning. Indelningen i utbildningsnivåer följer strukturen i skolsystemet, där utbildningen framskrider från lägre till högre utbildningsnivå. Ju längre utbildning det är frågan om, desto högre är utbildningsnivån.
Utbildningsklassificeringen bygger på Unescos internationella utbildningsklassificering ISCED (Unesco International Standard Classification of Education). ISCED-klassificeringen har utarbetats enkom för statistiska ändamål och den används bland annat i Unescos, OECD:s och Eurostats internationella statistik och indikatorer då utbildningen i olika länder jämförs.
Utbildningsklassificeringen är en JHS-standard (JHS 140, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Individstatistik/läroanstaltsstatistik. Växel: (09) 17 341.
Kommuner och kommunbaserade indelningar är ett klassificeringspaket som uppdateras varje år. Det innehåller kommunernas namn och koder och de viktigaste kommunbaserade indelningarna: ekonomiska regioner, landskap, storområden, län, arbetskrafts- och näringscentraler, statistiska sysselsättningsområden, den statistiska kommunindelningen samt en indelning efter språkliga förhållanden och kommunform. Ytterligare ingår NUTS-indelningen för Finland (Nomenclature des Unités Territoriales Statistiques).
Klassificeringspaketet Kommuner och kommunbaserade indelningar tillämpas i sammanhang där det behövs indelningar som bygger på kommuner och andra områdesindelningar. Sådana används till exempel vid forskningsinrättningar, universitet och högskolor. Klassificeringspaketet används också av arbetskrafts- och näringscentralerna, av organisationer som sysslar med samhällsplanering och av företag som gör marknadsundersökningar.
Klassificeringspaketets uppbyggnad och grund
I klassificeringspaketet Kommuner och kommunbaserade indelningar presenteras kommunerna i alfabetisk ordning. I samband med varje kommun finns en identifierande kommunkod och kommunens koder i andra kommunbaserade indelningar. Kommunerna presenteras också som förteckningar i klasserna under var och en av de kommunbaserade regionala indelningarna. De regionala indelningarna stöder de kartor som utarbetats på basis av dem.
Klassificeringspaketet Kommuner och kommunbaserade indelningar utgår från Europeiska unionens system för regional indelning, NUTS, enligt vilket all regional statistik som är gemensam för EU görs upp. I den finländska indelningen är fasta Finland och Åland NUTS1-områden, storområdena NUTS2-områden, landskapen NUTS3-områden, de ekonomiska regionerna NUTS4-områden och kommunerna NUTS5-områden.
Kommuner och kommunbaserade indelningar är en JHS-standard (JHS 122, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Individstatistik/geografisk information eller Datateknik- och metodtjänster/klassificeringstjänster. Växel: (09) 17 341.
Markanvändningsklassificeringen innehåller beteckningar för olika markområden efter användningsändamål. Klassificeringen utnyttjas främst som hjälpmedel i miljöräkenskaper och bokföring av markanvändningen. Klassificeringen rekommenderas att användas också i andra datasystem som beskriver användningen av mark eller områden.
Markanvändningsklassificeringens uppbyggnad och grund
Markområdena klassificeras å ena sidan enligt användningen och å andra sidan enligt det som finns på markytan, endera av naturen eller av mänsklig verksamhet. Ett visst områden kan höra bara till en markanvändningsklass. Markanvändningssättet avgörs av den huvudsakliga användningen för området.
Den finländska markanvändningsklassificeringen är hierarkiskt uppbyggd och den har tre nivåer. Huvudgrupperna är bebyggd mark, skogar och vatten. Dessa är ytterligare indelade i grupper enligt den verksamhet som bedrivs på området.
Den finländska markanvändningsklassificeringen är inte en direkt tillämpning av något existerande internationellt system. Den är i första hand avsedd för nationellt bruk. I de flesta internationella system är ett områdes ekonomiska användning och dess täckning parallella kriterier. På denna punkt skiljer sig den finländska klassificeringen från dessa, eftersom markanvändningen är det primära kriteriet. De internationella systemen och den finländska markanvändningsklassificeringen har vissa gemensamma drag, såsom den hierarkiska uppbyggnaden och bildandet av grupperna på den första nivån.
Markanvändningsklassificeringen är en JHS-standard (JHS 148, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Företagsstrukturer/miljö och energi eller Datateknik- och metodtjänster/klassificeringstjänster. Växel: (09) 17 341.
I klassificeringen av finansobjekt klassificeras alla finansieringsinstrument som beskrivs med finansieringskontona i nationalräkenskaperna. Klassificeringen används då man vill beskriva finansieringsfordringar och skulder (reserver) och/eller förändringar i dessa (flöden). Förändringarna kan vara en följd av finansiella transaktioner eller t.ex. förändringar i värderingarna. Målet för beskrivningen kan vara alla fordringar och skulder inom en institutionell sektor eller bara en del av dem. Klassificeringen av finansieringsinstrument är en grundläggande klassificering i samhällsekonomiska analyser och i statistikföring av finansiering.
Klassificeringens uppbyggnad och grund
Klassificeringen av finansieringsinstrument innehåller en klassificering på två nivåer av de finansieringsinstrument som är i användning i Finland. Finansieringsinstrumenten presenteras som större huvudgrupper som inbegriper mer specifika undergrupper. Klassificeringen bygger främst på likviditeten i finansieringsinstrumenten och på de lagar som gäller instrumenten.
Då klassificeringen av finansieringsinstrument för Finland utarbetades fästes speciell vikt vid att den skulle harmoniera med klassificeringarna i EU-ländernas system för nationalräkenskaper (ESA, European System of Integrated Economic Accounts). Särdragen på finansmarknaden i Finland har emellertid beaktats.
Information: Ekonomistatistik/nationalräkenskaper eller finansmarknaden. Växel: (09) 17 341.
I byggnadsklassificeringen klassificeras olika byggnader enligt användningsändamålet. Klassificeringen koncentreras på husbyggnader: anläggningsverksamhet samt produkterna av sido- och underentreprenader faller utanför.
Byggnadsklassificeringen är framfört allt viktig för Befolkningsregistercentralens byggnads- och lägenhetsregister och för statistiken över byggnads- och bostadsproduktionen samt statistiken över byggnads- och bostadsbeståndet, som bygger på registret.
Byggnadsklassificeringens uppbyggnad och grund
Byggnadsklassificeringen har tre nivåer. För varje byggnadsgrupp anges en kod och en definition på de byggnader som hör till gruppen. Den viktigaste klassificeringsgrunden är byggnadens användningssyfte, som fastställs då byggnadslovet beviljas eller i ett eventuellt tillstånd för ändring av byggnadens användningssyfte. Övriga klassificeringsgrunder är t.ex. byggnadstekniska faktorer, såsom halltyp eller lofthustyp. En byggnads placering i en viss grupp fastställs huvudsakligen enligt vad största delen av våningsytan i byggnaden används för.
Den finländska byggnadsklassificeringen bygger inte på någon internationell rekommendation. En internationell byggnadsklassificering CC (Classification of Types of Constructions) har emellertid producerats inom EU. Den har utvecklats utgående från FN:s allmänna klassificering av varor och tjänster CPC (Provisional Central Product Classification).
Byggnadsklassificeringen är en JHS-standard (JHS 125, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Företagskonjunkturer/byggkonjunkturer. Växel: (09) 17 341.
Brottsnomenklaturen innehåller de viktigaste brottsklassificeringar med koder och lagrum som Statistikcentralen använder. Minimi- och maximistraffen för varje brottsbeteckning presenteras i nomenklaturen. Den används t.ex. vid uppgörande av brottsstatistik.
Brottsnomenklaturen bygger på Finlands lagstiftning. De brottsklassificeringar som polisen, åklagaren och domstolarna använder bygger på klassificeringar som upprätthålls i samarbete med Statistikcentralen.
Information: Individstatistik/brottsstatistik och fångar eller rättsförhållanden och val. Växel: (09) 17 341.
Sektorindelningen är en grundläggande klassificering som tillämpas i ekonomisk och samhällelig statistik, och som används för klassificering av beslutsfattande enheter i grupper med liknande verksamhet, finansieringssätt, ägartyp och juridisk form. Med hjälp av klassificeringen bildas sektorer (företag, offentliga sammanslutningar, hushåll osv.), som är tillräckligt lika varandra till sitt ekonomiska beteende bl.a. med tanke på uppföljning och analys av samhällsekonomin.
Sektorindelningen används i Finlands nationalräkenskapssystem. Sektornivån behövs som en viktig summanivå mellan ekonomiska enheter och hela samhällsekonomin, då man beskriver företags, offentliga sammanslutningars och hushålls produktion, inkomstbildning, omfördelning av inkomster och förmögenhetsbildning samt deras finansiella struktur och utveckling. Också uppföljningen av stabilitets- och tillväxtavtalet för EU:s ekonomiska och monetära union förutsätter att det finns en fastställd sektorindelning.
Sektorindelningens uppbyggnad och grund
Huvudgrupperna i sektorindelningen är de inhemska sektorerna och utlandet. De inhemska institutionella enheterna är indelade i sektorer efter ägartyp, juridisk form, verksamhetens syfte och finansieringssätt. De huvudsektorer som bildats på detta sätt är ytterligare indelade i allt mindre sektorer.
Sektorindelningen är en grundläggande indelning i nationalräkenskapssystemet för Europeiska unionen ENS (ESA, European System of Integrated Economic Accounts). Om det harmoniserade räkenskapssystemet och ibruktagandet av detta regleras i en EU-förordning, som är bindande för medlemsländerna. Statistikcentralens nationella sektorindelning har utarbetats för att så noggrant som möjligt följa den grundläggande strukturen och kodsystemet i ENS. Nationella uppgiftsbehov och ekonomins särdrag samt tilläggsindelningar som Europeiska unionen förutsätter har anpassats till den grundläggande hierarkin.
Sektorindelningen är en JHS-standard (JHS 124, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Ekonomistatistik/finansmarknaden eller nationalräkenskaper. Växel: (09) 17 341.
Nomenklaturen för civilmål innehåller de beteckningar för tviste-, ansöknings- och utsökningsmål som används i rättsstatistik. Med hjälp av nomenklaturen kan man enhetligt beskriva hurdana civilmål som behandlats i allmänna rättsinstanser (tingsrätt, hovrätt, häradsrätt). Nomenklaturen används i statistik som beskriver domstolarnas verksamhet och de civilmål som avgjorts i domstolarna. Statistikcentralen uppdaterar tillsammans med justitieministeriet nomenklaturen för civilmål vart femte år för att den skall följa den ikraftvarande lagstiftningen.
Information: Individstatistik/rättsförhållanden och val. Växel: (09) 17 341.
Den socioekonomiska indelningen delar in befolkningen i grupper på basis av sociala och ekonomiska egenskaper. Indelningen används t.ex. i välfärdsanalyser då man utreder levnadsförhållandena i olika samhällsklasser och förändringar i förhållandena. Indelningen tjänar också forskare som behöver allmänna indikatorer för den sociala miljön. Indelningar som beskriver socioekonomisk ställning tillämpas allmänt också i befolkningsstatistik, arbetskraftsundersökningar, inkomstfördelningsstatistik och hushållsundersökningar.
Den socioekonomiska indelningens uppbyggnad och grund
Den socioekonomiska ställningen utgörs av flera olika indelningskriterier, eftersom ingen enskild indelningsgrund kan beakta alla de faktorer som påverkar en persons ställning. I indelningen beaktas en persons livsskede, yrke och yrkesställning. Indelningen kompletteras också med indelningar som beskriver arbetets natur, arbetet inom näringsgrenen och antalet löntagare. Den socioekonomiska indelningen har utarbetats på nivåer med varierande noggrannhet.
Den socioekonomiska indelningen bygger på internationella rekommendationer, även om den inte följer dessa till punkt och pricka. ECE (United Nations Economic Commission for Europe) har gett statistikrekommendationer för folkräkningar, som justeras vart tionde år. De innehåller också en rekommendation om indelning av socioekonomisk ställning och yrkesställning.
Socioekonomisk indelning är en JHS-standard (JHS 126, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Välfärdsstatistik/arbetslivet. Växel: (09) 17341.
Näringsgrensindelningen (NI) är den mest använda indelningsstandarden inom statistikväsendet och den som fått den största spridningen. Den används i en mängd statistik och i administrativa system inom den offentliga sektorn. Näringsgrensindelningen grupperar företag, enheter av företagstyp och arbetsställen i grupper som benämns näringsgrensgrupper eller kortare näringsgrenar. I praktiska tillämpningar är näringsgrensindelningen primärt ett system för klassificering av arbetsställen, såsom fabriker, affärer, kontor och verkstäder inom olika näringsgrensgrupper. Klassificeringen bygger på jämförelse av de varor enheterna producerar, av produktionsinsatserna och produktionsprocesserna.
Administrativa datasystem där näringsgrensindelningen används är t.ex. beskattningsregistret, pensionssystemen, olika register inom näringslivet, register inom arbetskrafts- och arbetarskyddsförvaltningen samt register i anslutning till miljöförvaltning och miljövård. Näringsgrensindelningen används också i datasystem inom den privata sektorn och i forskning samt i olika register inom ekonomin.
Näringsgrensindelningens uppbyggnad och grund
Näringsgrensindelningen byggs upp av olika nivåer. Den första nivån utgörs av beteckningar med en bokstav som kod. Under denna finns en mellannivå, där beteckningskoderna består av två bokstäver. De övriga nivåerna utgörs av beteckningar med sifferkoder. Med undantag av mellannivån är indelningen hierarkisk.
Den finska näringsgrensindelningen bygger på EU:s näringsgrensstandard NACE (Nomenclature Générale des Activités Economiques dans les Communautés Européennes). Den finska indelningen har specificerats för nationella behov genom att en 5-siffrig nivå har lagts till.
Näringsgrensindelningen är en JHS-standard (JHS 150, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Företagskonjunkturer/företagsinformationstjänst. Växel: (09) 17 341.
Klassificeringspaketet Stater och länder innehåller koder för stater och länder som bygger på den internationella ISO 3166-standarden. Utöver suveräna stater omfattar systemet också icke-suveräna länder, som är kolonier eller andra geopolitiskt viktiga områden. För varje stat och land ges utöver koderna primäruppgifter, såsom geografiskt läge, suveränitetsår och mellanstatliga sammanslutningar. Områdenas namn ges på finska, svenska, engelska och på områdets eget språk.
Klassificeringspaketet Stater och länder används t.ex. för klassificering av personers medborgarskap och domicilland, av flyttningsrörelsen eller import och export av varor och tjänster landvis. Klassificeringspaketet Stater och länder lämpar sig också för användning i skolor och forskningscentrer.
Klassificeringspaketets uppbyggnad och grund
I klassificeringspaketet Stater och länder presenteras enheterna både i alfabetisk ordning och i ordningsföljd enligt koderna. Staterna och länderna har dessutom grupperats efter världsdel och storområde på så sätt att storområdena räknas upp under varje världsdel och staterna och länderna, fördelade på suveräna och icke-suveräna, räknas upp under storområdena. På motsvarande sätt presenteras mellanstatliga sammanslutningar jämte medlemsstater. Staternas och ländernas koder, valutabeteckningar och namn på finska samt språkkoderna och de finska namnen på språken ingår som separata förteckningar i alfabetisk ordning.
Koderna för länder, valutor och språk bygger på internationella ISO-standarder. Finlands Standardiseringsförbund fastställer motsvarande nationella standarder (SFS-ISO). Lokala namn och kompletterande uppgifter har tagits ur olika källor.
Klassificeringen Stater och länder är en JHS-standard (JHS 123, rekommendation för den offentliga förvaltningen).
Information: Datateknik- och metodtjänster/klassificeringstjänster. Växel: (09) 17 341.
Klassificeringarna av förnödenheter har främst utvecklats för användning i statistik över produktion och utrikeshandeln. Det finns flera olika internationella klassificeringar av förnödenheter beroende på att användningssyftena är olika. En del är ämnesorienterade, varvid produkter som har samma användningssyfte hör till olika grupper, om de är tillverkade av olika råmaterial. En del är marknadsorienterade, varvid klassificeringarna har gjorts utgående från användningssyftet. Dessutom finns det näringsgrensorienterade produktklassificeringar, som refererar direkt till den näringsgren där förnödenheten huvudsakligen framställs.
Klassificeringarna efter näringsgren och produkt bildar ett enhetligt system för statistikklassificering sedan FN gjort en genomgripande revidering av de internationella statistikklassificeringarna och Europeiska unionen anpassat sina klassificeringar till dem.
Systemet omfattar också FN:s marknadsorienterade varuklassificering för utrikeshandelsstatistik SITC (Standard International Trade Classification) och allmänna klassificering av varor och tjänster CPC (Provisional Central Product Classification,) samt en ämnesorienterad klassificering av flyttbara varor HS (Harmonized Commodity Description and Coding System), som utarbetats inom det internationella tullsamarbetsrådet (Customs Co-operation Council).
Dessutom omfattar systemet en kombinerad klassificering CN (Combined Nomenclature), som används i Europeiska unionens statistik över utrikeshandeln och som är harmoniserad med HS, men mer detaljerad. Vidare har det inom EU utarbetats en näringsgrensorienterad klassificering av varor och tjänster CPA (Statistical Classification of Products by Activity in the European Community), en klassificering av varor och tjänster som gäller offentlig upphandling CPV samt en varuförteckning PRODCOM (Production Communautaire). Dessa är alla harmoniserade med näringsgrensindelningen NACE (Nomenclature Générale des Activités Economiques dans les Communautés Européennes).
Information: Företagsstrukturer/ varustatistik. Växel: (09) 17 341.
Delegationen för informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (JUHTA) utarbetar rekommendationer (JHS), för standardisering av i första hand informationsförvaltningen. Rekommendationerna används i register och datasystem inom den offentliga förvaltningen och i utbyte av information.
Information: JUHTA:s Internetsidor www.intermin.fi/juhta.
Läkemedelsverket publicerar varje år en läkemedelsklassificering som bygger på WHO:s ATC-klassificering (Anatomical Therapeutic Chemical classification index). I klassificeringen grupperas läkemedlen enligt användningsändamål och verksamma ämnen. Klassificeringen innehåller också uppgifter om dygnsdoserna för de olika läkemedlen, ett läkemedelsregister och en läkemedelsförteckning.
Information: Läkemedelsverket/enheten för läkemedelsinformation. Växel (09) 473 341.
Social- och hälsovårdsministeriets klassifikation av sjukdomar bygger på Världshälsoorganisationens (WHO:s) internationella sjukdomsklassificering (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems). I klassifikationen grupperas sjukdomar och handikapp enligt kvalitet och orsak. Stakes klassifikationscenter sammanställer den ikraftvarande klassifikationen av sjukdomar och upprätthåller klassifikationsdatabasen.
Information: http://www.stakes.fi/oske/luokitukset/
Stakes klassificering av primärhälsovården bygger på en klassificering som allmänläkarnas akademiska världsorganisation WONCA (The World Organisation of Family Doctors) har utarbetat. Den internationella klassificeringen av primärhälsovården är avsedd för klassificering och uppföljning av vårdepisoder. Huvudgrupperna i klassificeringen är den orsak patienten uppger för besöket, den orsak läkaren konstaterar för besöket samt behandling och undersökning i anslutning till besöket. Vårdepisoderna består av ett eller flera besök och varje besök kan vara förknippat med en eller flera orsaker till besöket enligt patienten eller enligt vad läkaren konstaterar.
Information: Finlands Kommunförbund/social- och hälsovård. Växel: (09) 7711.
FN:s organisation för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation Unesco har godkänt en internationell rekommendation om vetenskaps- och teknologiområden (Recommendation concerning the International Standardization of Statistics on Science and Technology). I Finland finns det inte någon nationell klassificeringsstandard som bygger på Unescos rekommendation. I Statistikcentralens forskningsstatistik används en tillämpad version av Unescos rekommendation. Indelningen av vetenskapsområden är avsedd för statistikföring av forskning och utveckling. Den används dessutom för gruppering av den offentliga sektorns och högskolesektorns utgifter för forskning och utveckling samt för gruppering av arbetsåren i forskning och utbildning.
Information: Enheten för Företagsstrukturer/vetenskap, teknologi och informationssamhälle. Växel: (09) 17 341.
I datasystemen inom arbetsförvaltningen vid arbetsministeriet används en egen yrkesklassificering som bygger på den nordiska yrkesklassificeringen. Det finns vissa likheter i de yrkesklassificeringar som utges av arbetsministeriet och Statistikcentralen.
Information: Arbetsministeriet/Verkställande avdelningen/Enheten för stödtjänster/Informationstjänst. Växel: (09) 18 561.
Nedan beskrivs kort vissa kodsystem som är viktiga med tanke på uppgörande och tolkning av statistik.
Språkkoderna och namnen följer den internationella ISO 639-standarden. Finlands Standardiseringsförbund fastställer den motsvarande nationella SFS-ISO 639-standarden. Kodsystemet omfattar språkkoder som består av två bokstäver.
Information: Finlands Standardiseringsförbund (www.sfs.fi)
Statistikcentralen har givit läroanstalterna en identifieringsbeteckning, som är en sifferserie på fem tecken (00000-19999). Identifieringsbeteckningen används bl.a. i det läroanstaltsregister som upprätthålls av Statistikcentralen. Beteckningarna publiceras årligen.
Information: Individstatistik/läroanstaltsstatistik. Växel: (09) 17 341.
Myntenheterna följer den internationella ISO 4217-standarden. Finlands Standardiseringsförbund fastställer den motsvarande SFS-ISO 4217-standarden. Kodsystemet omfattar språkkoder som består av tre bokstäver. De två första bokstäverna är de två bokstäverna i statens eller landets kod enligt den internationella ISO 3166-standarden.
Information: Finlands Standardiseringsförbund (www.sfs.fi )
En standard som upprätthålls av Statskontoret har fastställts som allmän ämbetsverkskod för statliga verk och inrättningar. Koden är tvåsiffrig och den innehåller ingen information. Koden används bl.a. i Statistikcentralens register över offentliga sammanslutningar.
Information: Inrikesministeriet (www.intermin.fi).
Företags- och organisationsnumret (FO-nummer) är ett nummer som myndigheterna tilldelar företag och samfund och som ersätter tidigare handelsregister- och stiftelseregisternummer och AS-signum. Företags- och organisationsnumret består av sju siffror, ett bindestreck och en kontrollsiffra (1234567-8). FO-numret specificerar företaget, men anger inte om företaget har registrerats. Detta måste alltid kontrolleras på Företags- och organisationsdatasystemets webbsidor eller hos respektive registermyndigheter.
Information: Företags- och organisationsdatasystem (www.ytj.fi), Patent- och registerstyrelsen (www.prh.fi) eller Skatteförvaltningen (www.vero.fi).
Statistikcentralen
 Växel 09 17 341
Kontaktinformation
Upphovsrätt och användarvillkor
Synpunkter
|